I utvecklingen av den framtida vården är ny teknik viktig. Utvecklandet av e-hälsa i alla dess former (e-journal, e-recept, egenvård via digital monitorering, telemedicin, digital hälsorådgivning med mera) kommer att förändra och förbättra situationen för många patienter och för vården. Utvecklingen är av godo och kommer att vara omistlig för läkarna.  Vi ser också stora möjligheter i digitaliseringen för att minska den administrativa bördan för läkare och förbättra arbetsmiljön i vården. Digitaliseringen öppnar även för arbetssätt som är mer anpassade till patienters behov, önskemål och värderingar, vilket ger nya möjligheter för patienten att vara mer delaktig och ta större ansvar för den egna behandlingen. Det kan avlasta vården och frigöra tid för mindre autonoma patienter med stora vårdbehov.

Detta gäller även vård på nätet, möten mellan läkare eller annan sjukvårdspersonal och patienten, via datorn eller appen. Det nya sättet att mötas ökar möjligheterna till patientkontakt, och kommer i många fall att underlätta för både patient och vård. Med hjälp av andra e-hälsolösningar kommer sjukdomskontroll, uppföljning och dialog med patienten att kunna underlättas och förbättras. 

Från Läkarförbundets sida ser vi fram emot de närmaste årens utveckling. Men vi ser också att utvecklingen av vård på nätet just nu sker alldeles för okontrollerat utifrån vår syn på att svensk sjukvård ska utvecklas jämlikt. Svensk hälso- och sjukvård ska genomsyras av god resursanvändning och rätt prioriteringar utifrån den av riksdagen beslutade etiska plattformen. Vården på nätet måste därför vara integrerad med övrig vård för att styra mot dessa mål och för att ge en mer sammanhållen och trygg vård för våra patienter. För att detta ska ske på bästa sätt bör utvecklingen av vården på nätet utgå från två principer: dels att vara en del av den ordinarie primärvården och dels att sträva mot kontinuitet i kontakten med läkaren. Vård på nätet bör i så hög grad som möjligt utgå från patientens behov av en fast läkarkontakt inom den ordinarie vårdcentralen, allt för att öka kvaliteten och kontinuiteten för patienten.

För att detta ska ske måste ersättningsprinciperna kring vård på nätet, oavsett aktör, styra mot dessa mål. Det är oacceptabelt att aktörer skapar sig fördelar genom att utnyttja lokala ersättningssystem under ett paraply av att detta ska betraktas som »utomlänsvård«. Ordinarie primärvård har inte samma möjligheter trots att det inte är »utomlänsvård«. Nuvarande situation belyser väldigt tydligt behovet av att ersättningsystemen till offentligt finansierad öppen vård – i alla dess former – behöver nationella principer och nationell styrning. Den måste stödja patientens rörlighet med likvärdig vårdkvalitet över hela landet. Begreppet utomlänsvård blir i det här sammanhanget minst sagt irrelevant. Ett nationellt ersättningssystem för alla aktörer måste utvecklas.

Nuvarande marknadsutveckling av vård på nätet lyfter också andra frågor som snarast måste diskuteras och hanteras: Behöver den offentliga skattefinansierade vården specifika regler för marknadsföring? Patienter är utsatta och marknadsföring bör därför ske med omdöme och förnuft. Marknadsföringen bör också vara saklig, medicinskt korrekt och vara i samklang med rådande riktlinjer inom vården.  

Vi ser också att det är extra viktigt att samhället behöver ställa krav på kvalitet och kompetens. Nuvarande utveckling bäddar för att läkare med oerhört varierande bakgrund, och utan allmänmedicinsk erfarenhet, i allt högre grad vill hantera allt mer av vårdcentralspatienter på distans. Rimligtvis borde kompetenskraven för de läkare som bedömer patienter på distans vara väldigt höga; just nu vet vi bara att de åtminstone är legitimerade läkare. Därför är det viktigt att vård på nätet integreras med ordinarie primärvård.

Nuvarande utveckling har också aktualiserat ägar- och samarbetsfrågor mellan vård och apotek. Att nätbolag samarbetar och samverkar med apotek utvecklar jävssituationer som är olyckliga. För patienten blir det svårt att överblicka och se konsekvenserna av ett sådant samarbete. Vi anser att korsägande eller reglerad samverkan mellan vårdgivare, apotek eller läkemedelsindustri bör undvikas.

Vården på nätet bör ändå utvecklas, men den måste utgå från att vi alla är ense om att den ska styra mot en nationellt jämlik vård efter behov. För att uppnå detta krävs utveckling, men allra främst större nationellt politiskt ansvar och styrning.