En god vård på lika villkor för hela befolkning är grunden för hälso- och sjukvården. Bemötande, vård och behandling ska erbjudas till alla på lika villkor. Allmänmedicinare är proffs på mötet med människor i livets olika skeden med olika hälsotillstånd och bakgrund – det är där vi har vår styrka. Att klassificera en vårdcentral som tungt belastad kopplas ofta till flera faktorer. En sådan faktor är om en vårdcentral ligger i ett socioekonomiskt utsatt område där många har en invandrarbakgrund. Det finns utmaningar för en vårdcentral som ligger i ett utsatt område att kunna vara en attraktiv arbetsplats.

Ett begränsat åtagande är en nyckelfaktor för att kunna attrahera nya medarbetare samt att få befintlig personal att stanna kvar i primärvården. Läkare, såväl som andra yrkeskategorier, kan bara lockas till en verksamhet om arbetsmiljön är bra och utrymme för kompetensutveckling finns.

Det är nu 11 år sedan jag började på min vårdcentral i Eskilstuna där jag fortfarande jobbar. Jag är nöjd med vår arbetsmiljö, trots att det är en vårdcentral som har 17 000 listade patienter och ligger i ett utsatt område. Vi har börjat se över möjligheterna att etablera ett listningssystem per läkare för att kunna ta hand om våra listade invånare med tillräcklig kvalitet och säkerhet. En lagom stor lista ger möjlighet till god kontinuitet och en kostnadseffektiv sjukvård. 

En stor andel av patienterna vi träffar har utländsk bakgrund. Det kan handla om en hel del komplicerade psykiatriska problem, där man tjänar på att ha kännedom om patienternas bakgrund och kultur för att enklare kunna möta deras förväntningar.

Vad gäller primärvårdens mardröm, "sjukskrivningar", så har vi jobbat mycket internt på vårdcentralen med att skapa struktur och flöden i sjukskrivningsprocessen. Vi har bland annat anställt en rehab-koordinator på heltid och avsatt tid med 10 procent för en rehab-ansvarig läkare. Dessa två funktioner har lett till en bättre ordning och en bättre arbetsmiljö för läkarna.

Vi har också skapat en rutin och ett klimat på vårdcentralen för att minska förskrivning av beroendeframkallande mediciner. Sist, men absolut inte minst, har vi regelbundna kollegiala möten för att kunna hantera mer komplicerade medicinska frågeställningar, problem och utvecklingsfrågor.

Allmänläkare behöver generellt en mer hållbar och utvecklande arbetssituation. Vi behöver jobba förebyggande med personalens situation för att orka arbeta med befolkningens hälsa. Jag tror att nyckeln till en fungerande primärvård är att ge läkarna möjlighet att vara med och utveckla verksamheten. Att bara klaga och gnälla om saker som brister leder ofta inte till någon förändring. Det krävs att man kommer med konkreta förslag på lösningar och får tjänstemän och politiker intresserade av att lyssna.

Det är viktigt att vi läkare blir verksamhetschefer på vårdcentraler. Här finns det evidens för att det leder till en bättre kvalitet på arbetsplatsen. I de fall där verksamhetschefen inte är läkare är det oerhört viktigt att läkarna blir delaktiga och har inflytande över beslut.

Slutligen: tre saker får jag med mig varje dag från mitt arbete som allmänläkare. Det handlar om "kunskap, kul
och kultur", som en professor i allmänmedicin en gång sa. För mig stämmer det än i dag.