Livet består av många val. En del av dem påverkar bara oss själva och våra närmaste, andra blir avgörande för både nationell och internationell politik. Vi har nyligen valt ett nytt EU-parlament, och så småningom kommer även en ny EU-kommission på plats. När denna text skrivs är valutgången ännu oklar, men det vi vet är att man under de kommande åren kommer att revidera yrkeskvalifikationsdirektivet (YKD), som styr den fria rörligheten för bland annat oss läkare. För oss innebär det en möjlighet att återigen lyfta fram våra krav om en reglerad fortbildning.

Under mina år som fackligt förtroendevald på lokal, regional och nationell nivå har det blivit alltmer tydligt att ensam inte är stark. För att på bästa sätt kunna vara med och påverka vilka beslut som tas är Läkarförbundet medlem i världsomspännande organisationer som World Medical Association (WMA) och europeiska som Standing Committee of European Doctors (CPME) och European Union of Medical Specialists (UEMS). För egen del träffar jag två gånger om året mina europeiska kollegor som representerar 40 medlemsländer och 43 specialiteter i UEMS. De frågor vi i huvudsak arbetar med rör utbildning, från vidareutbildning (ST) till fortbildning, och spänner över en rad frågor där syftet är att höja kvaliteten och öka harmoniseringen inom Europa.

Att komma överens och dela både problembeskrivning och lösning är inte alltid lätt. I detta sammanhang kompliceras det ytterligare av att hälso- och sjukvården skiljer sig mycket mellan medlemsländerna, och vad som traditionellt hanteras inom en specialitet i ett land gör inte nödvändigtvis det i ett annat. Behovet av anpassning och att ge och ta är en del av processen, men det är oerhört viktigt att vara på plats och delta i diskussionerna och säkerställa att man inte släpper igenom skrivningar som exempelvis försvårar för läkare att kombinera ST med forskning och/eller föräldraledighet. Här spelar vi och de övriga nordiska läkarförbunden en viktig roll – och vårt samarbete har stärkts genom åren.

Det senaste decenniet har vi brottats med att förutsättningarna för fortbildning successivt har försämrats. Vår förhoppning om en reglering av läkares fortbildning, i samband med att den nu gällande versionen av YKD implementerades i svensk lag, kom snabbt på skam då det stod klart att regeringen gick emot sin egen utredare och valde att inte föreslå en reglering. Därefter har den förra såväl som den sittande regeringen förhållit sig märkligt passiva i frågan, trots att de valt att reglera fortbildning inom försäkringsdistribution. Det är som om man saknar den ”sense of urgency” vi inom professionen sedan många år har haft. Vi har inte tid att vänta, och vårt arbete med frågan om en reglerad fortbildning kommer att öka i intensitet.

Som en del av arbetet kommer vi att komplettera de aktiviteter som sker på nationell nivå med internationella aktiviteter. En viktig samarbetspartner är de europeiska organisationerna, och redan under UEMS strategidiskussion hösten 2018 lyfte vi vikten av att fortbildningsfrågan ges ökat utrymme och ingår som ett av de område, som prioriteras. Merparten av Europas länder har en reglerad fortbildning men Sverige, tillsammans med Malta och Portugal, sticker ut och har ingen reglering alls. Regleringen ser olika ut i Europa och det finns för- och nackdelar med dem alla. Det viktiga är att hitta ett system som är anpassat utifrån svenska förutsättningar och behov. Att på UEMS möten få möjlighet att bland annat diskutera fortbildning och utbyta erfarenheter kring de olika system som finns och vilka fallgropar man bör undvika är oerhört värdefullt. Utöver det ger UEMS oss en möjlighet att med gemensamma krafter försöka påverka EU-parlamentet att fatta beslut som ökar trycket på den svenska regeringen att tydligare reglera läkares fortbildning. Här hoppas vi på att man i samband med revideringen av YKD kommer att skärpa skrivningarna om fortbildning och på ett tydligare sätt kräva handling av regeringen. Att säkerställa läkares kompetens, från grundutbildning genom hela yrkeslivet, är en nationell angelägenhet. Det är dags att även regeringen tar ansvar för läkares fortbildning.