Gnaget och vårsolen var på besök. Malmöklacken skrålade under ett böljande tifo. Publiken förenades i MFF-hymnen. 0–1 i halvlek. Dr R hittade en plats i korvkön. En man kom fram: »Sorry att jag tränger mig på, men jag vill tacka för i höstas.« Mannen log och fortsatte: »Efter en stormig period fick Zelda lamotrigin och återgick till skolan. Inga konstigheter, tack ska du ha.« Mannen återvände till sitt entourage. Dr R struntade i korven, ställde sig ute på gångrampen och rökte en cigarett innan han återvände till matchen.
Några dagar före allhelgonahelgen hade Zeldas mamma, på väg till stationen för att åka till en klassträff, upptäckt sin dotter på toa-lettgolvet. »Vad har du gjort, Zelda?« Flickan var grå i ansiktet. Hon såg på sin mamma: »Stanna hemma i helgen.« Zeldas mamma kunde inte se något sår på dottern, men för triaget på kirurgen nämnde modern att en blodig fruktkniv suttit fast på insidan av toalettdörren. Jouren informerade senare om att Zelda haft ett fyra centimeter djupt sticksår på insidan av vänster lår. Efter suturering skickades hon över till Bup akut.
För dr R berättade Zelda ingenting, men när hon senare hjälpte en skötare med att stoppa in sina kläder i akutens tvättmaskin nämnde hon att hennes pappa vissa kvällar satte sig på hennes säng, knäppte upp sina byxor och tog tag om hennes nacke. Det fanns ett mönster. Zelda visste inte hur länge hon burit på hemligheten.
Sociala jouren kontaktades. Jourhavande åklagare beslutade om en husrannsakan. I familjens villa beslagtog polisen datorer och telefoner. Zelda åkte med sin mamma och personal till kvinnokliniken. Två socialsekreterare gjorde senare en skyddsbedömning. De träffade Zelda, hennes mamma och hennes pappa, som fått höra om skadan, lämnat golfbanan och kört in till Bup. Beslut fattades att Zelda, om hon skrevs ut, inte fick återvända hem.
Dagen därpå förhördes Zelda av polisen. Samtalet filmades. När fadern häktades på sitt arbete gick Zeldas mamma ut i dagrummet där Zelda spelade Skip-Bo med en medpatient: »Han är din pappa Zelda, min man som jag älskar och varit gift med i 20 år!« Zelda reste sig ur soffan, lade luggen bakom örat och gick fram till sin mamma och viskade: »Om du älskar honom vet jag inte, men att du är rädd för honom, precis som jag har blivit, är jag säker på.« Hennes mamma puttade till henne och skrek: »Fattar du vad du gjort?«
Den kliniska undersökningen, inklusive »rape kit«, visade inga tecken på övergrepp. Åklagaren valde likväl att väcka åtal. Han upplevde Zelda som trovärdig, dels i det inspelade förhöret, dels i de samtal han haft med sin 14-åriga klient.
Under rättegången närvarade Zelda genom det videoinspelade förhöret. Fadern menade att de falska anklagelserna mot honom bottnade i att Zelda sett honom örfila hennes mamma och vid ett annat tillfälle hört honom kalla henne hora.
Polisen fann inget anmärkningsvärt i faderns dator eller telefon, undantaget en dator som polisen hämtat på hans kontor i banken. I hårddisken fanns spår efter en nyligen raderad fil som polisen inte kunde återskapa, en fil från en krypterad IP-adress i Berlin.
Försvaret anmärkte att Zelda åkt fast för snatteri och erkänt först när hon sett filmen från övervakningskameran. Ett läkarintyg från en akutmottagning i Florens som Zelda besökt med sin pappa presenterades. Efter ett krampanfall i hotellobbyn hade en städerska kört henne till sjukhuset där hon fått diagnosen »convulsione psicogena«.
Zeldas mamma intygade att hon aldrig tidigare och inte heller nu misstänkte maken för några oegentligheter. Rätten friade hennes man från alla anklagelser.
I åttiofemte minuten utökade AIK sin ledning genom en straff. Mannen bredvid dr R ställde sig upp: »Domarjävel, dö för fan!« Han tittade på dr R: »Ett sånt jävla svek, eller hur?«
Många flickor som skrivs in på Bup akut berättar att de någon gång blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp. Dessa patienter är bland de mest utsatta. De har ofta en psykisk samsjuklighet och ett vacklande socialt sammanhang, faktorer som bidrar till deras sårbarhet. Ibland handlar det om flickor som exploaterats av en yngling de känt sedan tidigare, andra gånger har övergreppet begåtts av en främling. Är förövaren en vän, en lärare, en släkting eller en familjemedlem adderas en dimension, i synnerhet om förövaren är vårdnadshavare. En förundersökning och en rättegång med ansvarsutkrävande frågor är en stor påfrestning. Det händer att förundersökningar läggs ned eller att domstolen efter en huvudförhandling friar den åtalade. Det händer också att den svarande döms. Båda utfallen kan få stora konsekvenser för flickan, exempelvis svåra skuldkänslor.
Texten är ett fiktivt narrativ inspirerat av åtskilliga möten med patienter, deras föräldrar och myndighetspersoner skribenten stött på under sina 20 år på Bup akut i Malmö.
