Göran Nylander arbetade oförtröttligt vid hand- och plastikkirurgiska kliniken i Linköping tills för 6 månader sedan då han oväntat blev allvarligt sjuk.
Göran växte upp i Stockholm och utbildade sig till läkare vid Karolinska institutet i Stockholm. Han började tidigt sin läkarbana inom kirurgin där han bland annat arbetade på kirurgiska kliniken i Finspång och Norrköping för att därefter utbilda sig till handkirurg. Göran disputerade 1986, han fortsatte därefter med forskningen och blev docent vid Linköpings universitet.
Göran var en person med ett stort empatiskt hjärta för patienter och medarbetare. Dessa personliga egenskaper gjorde att han blev ett naturligt val för ledningen när det var tid att tillsätta en ny verksamhetschef vid hand- och plastikkirurgiska kliniken. Han styrde kliniken rättvist med ett tydligt ledarskap och stor värme. Han bidrog väsentligt till att brännskadeavdelningen utvecklades till att bli ett flaggskepp på Universitetssjukhuset och en av Sveriges två specialavdelningar för denna vård. Han arbetade även både som biträdande verksamhetschef samt som medicinsk ledningsansvarig på barnkirurgen och barnkliniken i Linköping under flertal år.
Forskning låg Göran varmt om hjärtat och han uppmuntrade oss medarbetare till allehanda projekt, vilket har gjort hand- och plastikkirurgiska kliniken till den forskningsaktiva enheten som den är i dag. Vi är många som har Göran att tacka för att våra forskningsprojekt har gått i hamn.
Göran hade många strängar på sin lyra, förutom att vara en mycket skicklig handkirurg tog han sig gärna an exempelvis byggnationer och reparationer av alla möjliga ting i stort och smått.
Göran kunde väldigt mycket om mycket och hans nyfikenhet gjorde att han ständigt tog sig an nya utmaningar. Han arbetade exempelvis fram till sin bortgång i en nationell arbetsgrupp med syfte att skapa en nivåstrukturering för handmissbildningar i Sverige. Dessutom färdigställdes en fin sjöbod vid stranden på Öland. Ingenting var omöjligt för Göran.
Vidare var vinteraktiviteter med skidåkning och scooterkörning i fjällen tillsammans med familjen ett stort nöje. Göran var också en stor båtentusiast med många äventyrliga resor genom åren. Ostkustens skärgård låg honom speciellt varmt om hjärtat.
Vi kommer att minnas Göran för hans oupphörliga nyfikenhet på människorna och världen, hans starka närvaro i alla möten och hans generositet att dela med sig av kunskaper och erfarenheter. I sorgen och saknaden finns en stor tacksamhet för att vi fick leva samtidigt med en sådan oförglömlig människa.
En kär vän, kollega och förebild har lämnat oss, och våra tankar går till hans ständiga livskamrat Eva, hans barn Lotta och Emil med familjer.
