Kerstin Norrsell växte upp på Skoga, en gård nära Hyltebruk i Halland. Där visade hon tidigt sin talang för både praktiska och teoretiska ämnen. Språkvetenskap låg genom hela livet Kerstin varmt om hjärtat även om det sedan blev medicin som skulle fånga hennes professionella intresse. Kunskap om naturen var också något hon ständigt förkovrade sig i, och den årliga älgjakten var en viktig del. Från hennes kära Skoga kom också intresset för skogen och detta visade sig inte minst när hon efter stormen Gudrun planterade ekar. Efter instängsling skötte hon området för att kommande generationer skulle få se en ny ekskog växa fram.
Kerstin disputerade 1983 med en avhandling där hon studerat beteende hos katter med skador på synbanor i hjärnan. Trots intresset för forskning var det ändå som kliniker och lärare som hon gjorde störst avtryck. Hon var något så ovanligt som en läkare som kunde det mesta om det mesta och hon var till ovärderlig hjälp för alla kollegor på ögonkliniken. Blivande läkare och annan personal under utbildning fick ta del av en sällsynt förmåga att förmedla kunskaper. Flera läkarstudenter inspirerades, vilket bidrog till att de själva valde ögonbanan.
Kerstin valde de två mest intellektuellt krävande inriktningarna inom ögon: uvea och neurooftalmologi. Båda är grenar som inkluderar en rad ovanliga tillstånd och kräver en detektivs skarpsinniga läggning. Det systematiska letandet efter en diagnos passade nog Kerstins analytiska sida.
Kerstin var en klok människa. Hon såg längre bort än oss andra, inte bara genom att plantera ekar för kommande släkten. I sitt arbete som ögonläkare var det självklart att alltid dela med sig av sin stora kunskap. Detta gjorde hon med samma naturliga värme och engagemang oavsett om det gällde att ge ett litet gott råd eller att trollbinda åhörare via en katedral föreläsning. Till detta adderades sedan en stor portion gott omdöme. Med dessa gåvor, som hon under hela sitt yrkesliv förvaltade väl, var hon en mycket uppskattad ögonläkare både hos yngre och äldre kollegor, såväl på Sahlgrenska universitetssjukhuset som nationellt.
