Frågan om huruvida det absoluta förbudet mot att assistera självmord är förenlig med den rätt till liv, frihet och säkerhet som garanteras av den kanadensiska konstitutionen har drivits av de anhöriga till två svårt sjuka kvinnor som önskade få hjälp att avsluta sina liv.
Högsta domstolens slutsats är att förbudet mot att assistera självmord inte är giltigt om det handlar om beslutskompetenta vuxna som har gett ett klart samtycke och som lider av ett allvarligt, obotligt medicinskt tillstånd som leder till bestående och outhärdligt lidande.
Domstolen anser att med adekvat reglering på plats kan läkarassisterat självmord under dessa villkor tillåtas utan att skyddet för utsatta personer hotas.
Det var just behovet att skydda utsatta personer mot påtryckning som fick samma domstol att 1993 döma i motsatt riktning. En skillnad som man pekar på i den nya domen är att det nu finns evidens från andra länder med dödshjälp, som inte visar på något »sluttande plan« i det avseendet.
Domstolen beslutade att det absoluta förbudet mot assisterat självmord ska upphöra att gälla först om tolv månader för att ge lagstiftaren tid skapa ett legalt ramverk för läkarassisterat självmord.
Förra sommaren backade det kanadensiska läkarförbundet, CMA, från sitt tidigare nej till läkarmedverkan vid dödshjälp och menar nu att alla läkare har rätt att följa sitt samvete inom lagens gränser. Efter domen säger CMA i ett uttalande att man är redo att ta full del i arbetet med att utarbeta nya lagar som reglerar läkarassisterat självmord.
