Folkhälsomyndigheten har studerat virusisolats arvsmassa relativt löpande. Genom helgenomsekvensering av en del svenska fall kan man få insikt i hur spridningen har sett ut. Myndigheten har letat efter mönster i grupper av virus, om de återfinns internationellt, och vad det kan säga om spridningen i Sverige.

Det här har, tillsammans med epidemiologiska data av rapporterade fall, lett till en ny rapport där Folkhälsomyndigheten drar vissa slutsatser om början på spridningen. Smittan kom till stor del från Italien och Österrike, men också från flera andra länder.

– När vi tittar på arvsmassa i detalj kan vi se att identisk arvsmassa också finns i virus som är identifierade i flera andra länder, i Europa men också i USA, berättade Karin Tegmark Wisell, avdelningschef på Folkhälsomyndigheten, på en presskonferens på torsdagen.

Det är främst tre genetiska grupper av virus som fångades upp hos hemvändande resenärer under mars månad. Två av grupperna är kopplade till vistelse i Italien. Den tredje gruppen återfinns i Österrike, samt USA och stora delar av Europa.

Senare under utbrottet, i april, har provtagning i öppenvården visat på flera olika genetiska grupper av viruset. Den tidigare gruppen från Europa och USA fanns kvar och hade blivit vanligare än de två från Italien. Det tyder på att regionerna, genom smittspårning och isolering, i stor utsträckning förhindrade att smittan spreds vidare från Italienresenärerna.

– Men vi ser att det finns en mängd olika genetiska typer som visar att introduktionen av virus har skett vid olika tillfällen. De olika grupperna kan man återfinna i framförallt olika delar av Europa men också andra delar av världen, sa Karin Tegmark Wisell.

Smitta från flera andra länder, där den var mer utbredd än man initialt trott, spelade alltså stor roll för utvecklingen i Sverige. Däremot tros inte smitta direkt från Asien haft så stor inverkan.

På presskonferensen fick Karin Tegmark Wisell frågan om Sverige i ett tidigt skede missade många fall från andra länder, för att man fokuserade främst på exempelvis Italien.

– Det finns all anledning att tro att det är på det sättet eftersom smittan fanns i flera länder. Det kan man se i databaserna – att typerna vi ser i Sverige också tidigt fanns i många europeiska länder, där det inte fanns information om att smittan fanns.

– Det hade inte varit möjligt att provta från alla regioner i världen. Men det hade varit önskvärt att man identifierat fall på tidigare nivå där det fanns en samhällssmitta, det hade gjort att vi kunnat rikta provtagningen, fortsatte hon.

Karin Tegmark Wisell poängterar att det svenska arbetet med kartläggning är beroende av andra länders genomsekvensering, något som varierar från land till land. Italien har till exempel inte haft möjlighet att prioritera helgenomsekvensering.

Folkhälsomyndighetens arbete är pågående och fler rapporter kommer framöver. Då kommer bland annat smittans utbredning i Sverige och i olika grupper att analyseras.

Rapporten finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.