Mairi Savage. Foto: Terje Lepp/PERH (North Estonia Medical Centre)

Pandemin har satt stora avtryck i sjukvården med hög press på flera håll, inte minst i intensivvården och på covidavdelningarna. Det handlar både om påfrestning genom långa arbetspass och etisk stress.

– Man har sett så mycket lidande. Nu har läkarkåren och annan sjukvårdspersonal någorlunda vant sig, men förra våren var det bland annat otroligt svårt att acceptera att det inte fanns anhöriga när patienterna gick bort, säger Mairi Savage.

Hon arbetar som chef för ledarskapsutveckling vid Karolinska universitetssjukhuset och är ledarskapsforskare vid Karolinska institutet (KI). En del i hennes forskning har berört vilka konsekvenser utbredd psykisk ohälsa kan få.

Under pandemin har hon också dykt djupare i vad internationell forskning säger om vilka effekter vi kan förvänta oss av pandemin.

– Vi måste aktivt jobba med exempelvis utmattning, depression och sömnsvårigheter de kommande ett till två åren. Det är verkligheten, säger Mairi Savage.

Forskningen pekar på att unga läkare är mer sårbara, men alla kan påverkas. Uppåt en tredjedel av de som arbetar nära pandemin kan antas drabbas.

– Olika studier har visat lite olika siffror. Men vi kan förvänta oss att ungefär 30 procent av de som har varit direkt inblandade i covidvården utvecklar symtom, säger hon och fortsätter:

– När det gäller utmattning kan det bli mer än 30 procent medan det kanske är lägre för andra tillstånd. I första hand behöver vi börja mäta och följa utvecklingen av prevalensen av utmattning, depression, PTSD och sömnsvårigheter.

Enligt en modell för krishantering (se bild) pendlar den mentala hälsan beroende på i vilket stadium av en kris man befinner sig. I början känner man engagemang och meningsfullhet. Med tiden sjunker det dock, för att sedan förhoppningsvis stiga när upplevelserna bearbetas och man går in i en fas av rekonstruktion.

En katastrofs olika faser enligt en modell av Zunin & Meyers, använd i DeWolfe, D J, 2000. Training manual for mental health and human service workers in major disasters. Klicka för större bild.

Men pandemin leder också till exempelvis utbrändhet och därigenom förlorad arbetskraft.

På Karolinska universitetssjukhuset arbetar man med frågan genom att sprida kunskap om vikten av återhämtning, om uppmärksamhet kring det egna måendet och information om vilket stöd personalen kan få.

– Sedan vill vi lyfta det till ett större plan. Vi ser från forskningen att man utvecklar uthållighet om man har ett lärandefokus i det här arbetet och får reflektera över vad man varit med om, vad man vill bli bättre på och vad har man varit riktigt bra på, säger Mairi Savage.

– Det kan inte bara vara ett individuellt ansvar. Vi måste jobba som organisation med de frågorna.

Ett sätt att bearbeta känslolivet är att vara med i handledda stödgrupper. Det är något som David Bergman, barn- och ungdomspsykiater, arbetar med. Han forskar om bland annat ledarskap och teamarbete vid KI och driver ett eget företag inom området.

David Bergman. Foto: privat

– Dialoggrupper har en effekt för att förebygga att folk säger upp sig eller blir utbrända. Stöd av varandra är en väldigt effektiv metod. Det tycker jag att arbetsgivarna borde satsa på, säger han.

Grupperna, som också finns på Karolinska universitetssjukhuset, kan träffas några timmar en eller ett par gånger per månad och ha åtta till tio medlemmar. Deltagarna sätter agendan, men grupperna leds av en handledare och följer en viss metodik. Återkommande teman har exempelvis varit läkarrollen, ledarskap, eller livspusslet med familj och jobb.

Men det är inte alltid lätt att få läkarna att delta i sådana grupper eller ta del av regionens krisstöd.

– Vi har funderat på vad det kan bero på. Vi misstänker att läkarna tycker att de är på andra sidan, att de inte är patienter så att säga. Det kan ligga i yrkesrollen – en oskriven lag att läkarna inte är sjuka, säger David Bergman.

Finns tabu?

– Jag tror nästan att det kan vara det. Sedan kan det vara att organisationerna är väldigt tidsslimmade. New public management har gjort att läkarna inte hinner delta i handledning och kompetensutveckling. Det är säkert också en orsak.

Om det inte redan finns etablerade dialoggrupper på arbetsplatsen, tycker David Bergman att man kan gå till HR-avdelningen och berätta att det finns både studier och goda erfarenheter på området. Men också facket kan starta sådana grupper.

– Jag skulle vilja påstå att det är kostnadseffektivt att satsa på det här. Det är stora kostnader kopplade till kompetensförluster, utmattning och sjukskrivning – åtminstone för samhället.

Läkartidningen intervjuade en läkare som hjälpts av dialoggrupper. Läs om det här: »Samtalen är en stor anledning jag är kvar i yrket«

 

Läs även:

Ny metod ska hjälpa vårdpersonal med trauman kopplat till covid-19

Läkare upplevde förbättrad arbetsmiljö efter samtalsgrupper

Kollegiala samtalsgrupper minskade stress och utmattning på jobbet

Många drabbade av sömnlöshet under pandemin

En metaanalys i en studie med 33 000 deltagare visade en sammanlagd prevalens av 23% för ångest, 23% för depression och 39% för sömnlöshet bland vårdpersonal under covid-19-pandemin. Läs studien: Pappa S, et al. Brain, Behavior, and Immunity. 2021;92:147

Mairi Savage tipsar också om en studie som visar att en växande utbrändhet och psykisk ohälsa inom läkarkåren, som inte bara har individuella konsekvenser utan även leder till försämrad patientsäkerhet: Wallace JE, et al. Lancet. 2009; 374:1714–21