Intensiv fas börjar i arbetet som kan reformera sjukvården

Vårdansvarskommittén är i en intensiv period nu, berättar Jean-Luc af Geijerstam, som till vardags är generaldirektör för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys och i grunden läkare. Man är i övergången mellan den första och andra fasen av totalt tre. Nulägesanalysen är klar och nu börjar det tämligen massiva arbetet med att analysera vad olika scenarier skulle innebära för Sverige.

På det sättet är den här utredningen ovanlig.

– Många utredningar är tvärtom. Man säger »Nu får ni ett problem – tänk ut en bra lösning«. Vi har fått problemet och en lösning att jobba med. Så vi ska testa lösningen – allt från helt statligt huvudmannaskap till delvis huvudmannaskap till dagens läge, säger han.

Nu ska sju–åtta scenarier »trattas ned« till något färre – i skrivande stund oklart hur många. Sedan ska scenarierna simuleras för att se hur de påverkar sjukvården och andra delar av samhället. En reform av huvudmannaskap kan nämligen få mycket stora konsekvenser.

– Det är enormt. Det är nationalekonomi och det är juridik… Om du tänker att du ska reformera samhället, finns det något som inte kommer in? frågar Jean-Luc af Geijerstam retoriskt.

Hur känns att jobba med en sak som kan bli en så stor förändring i Vårdsverige?

– Det känns ju jättespännande, lite svindlande – och viktigt, säger han och fortsätter:

– De skillnader man kan se i vårdutbudet beroende på om man bor här eller där – det känns orimligt att det inte är samma tillgång till samma typ av vård. Det grundar mig ganska bra när det känns så där svindlande.

Nu i fas 2 ska alltså scenarier simuleras: Vilka konsekvenser får de? Vad krävs för att förverkliga dem? Hur finansieras de, vilken styrning krävs, och hur utkrävs ansvar?

Men dessa scenarier ska inte ses som möjliga förslag, utan mer som analysverktyg för att identifiera för- och nackdelar med helt eller delvis statligt huvudmannaskap.

– Scenarierna är en metodik, som ett verktyg för att med en förenklad bild av verkligheten kunna resonera om hur den kan förändras, säger Rickard Broddvall, huvudsekreterare i Vårdansvarskommittén.

Han leder sekretariatet, en grupp på åtta personer med bakgrund i statsvetenskap, juridik och ekonomi. Sedan är det den parlamentariskt sammansatta kommittén med representanter från varje riksdagsparti som kommer att överlämna betänkandet till regeringen i juni nästa år. Och så finns en grupp med 25 experter och sakkunniga som utsetts av regeringen, bland annat Läkarförbundets ordförande, professorer och representanter från olika myndigheter.

Politiker är upptagna personer, så Jean-Luc af Geijerstam har bokat vartenda kommittémöte fram till juni 2025, då uppdraget ska vara redovisat.

– Vi har satt dem i hårt arbete, säger han.

Ska de här mötena ge politikerna en djupare insikt i frågorna?

– Jag vill gärna att de, när de gör sina ställningstaganden, ska veta vilken kunskap som finns och kunna resonera runt den, så det är kunskap som driver den här reformen. Sedan finns en tydlig del som är politikens roll, med ideologi och prioriteringar.

Jean-Luc af Geijerstam säger att det också ska vara »öppet«, så att andra kan se och värdera hur politikerna gjorde sina val. Och han knackar i bordet för att understryka att han gillar att kommittén är parlamentariskt sammansatt för att man ska hitta en bred samsyn och förankra ett framtida beslut.

En ovanlig sak med den här utredningen är den öppna konsultation som utredningen valde att tillämpa. Det har gjort att vem som helst kunnat höra av sig med synpunkter. Över 60 svar har kommit: allt från fackförbund och multinationella jätteföretag, till enskilda läkare.

– Vi kom fram till att det här var en så stor fråga att vi inte kunde sitta själva och klura i 1,5 år och sedan komma ut och säga hur det skulle bli, säger Jean-Luc af Geijerstam.

Rickard Broddvall poängterar att svaren inte kan ses som ett representativt underlag som man kan dra alltför stora slutsatser av, men att man ser dem som »en ganska gedigen samling hypoteser« som de olika aktörerna valt att förmedla.

– Det finns en ganska samstämmig bild av vilka styrkor och svagheter som finns i hälso- och sjukvårdssystemet och måluppfyllelsen i dag. Men det är en blandad, splittrad bild av varför problemen finns och hur vi ska lösa dem, säger Rickard Broddvall.

Han konstaterar att det allmänt sett finns ytterst lite forskning om hur utmaningar i vården hänger samman med typen av ansvar, ledning och styrning.

– Det finns ingen evidens för att om man flyttar huvudmannaskapet av »område X« till staten, så kommer följande att hända. Det blir en bedömning av vad man tror ska hända, vilka konsekvenserna troligtvis blir, säger han och fortsätter:

– Vi vet ju, om man tittar i andra länder, att inget system har löst alla problem. Och det kommer inte det här heller att göra. Det viktiga är att vara tydlig med vad det är för problem som ska lösas och vilket mål förändringen ska uppnå.

Liksom regeringen, och en majoritet av svenskarna i en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet [oberoende undersökningsorganisation, där SOM står för samhälle, opinion, medier, red:s anm], ville många i den öppna konsultationen se någon form av statlig styrning. En fråga som många nog ställer sig, men som utredarna ogärna spekulerar i, är vilken typ av förändring vi lär få se.

– Jag personligen kan ha saker jag tycker är troliga, men jag varken kan eller bör uttala mig om det, säger Rickard Broddvall och hänvisar till politikerna i kommittén.

Men han påpekar att det i nuläget finns över 60 utredningar vid Socialdepartementet som mer eller mindre berör styrningen av vården. De flesta, säger han, berör modeller där man inte ändrar huvudmannaskapet, men sättet som staten styr på. Sedan finns också åsikten att det är lika bra att staten helt tar ansvaret för allt.

Jean-Luc af Geijerstam vill inte heller spekulera vartåt det lutar.

– Jag tycker det är svårt att säga. Vi bestämde oss tidigt i kommittén för att vi skulle gå in i det här med ett öppet sinne. Det är viktigt att inte låsa sig för mycket mentalt. Vi ska titta på alternativen fullt ut.

Klart är i alla fall att det finns mängder av inspel från olika håll och mängder av aspekter att ta hänsyn till.

– Det kokar i huvudet, säger Jean-Luc af Geijerstam och skrattar.

– Samtidigt är den höga energi som finns när det kokar något bra. Inspelen är ett uttryck för att man vill någonting, man delar problembilden och vill hjälpa till att ta ansvar.

Läs även:
Många vill se mer statlig styrning
De är experterna som ska vara bollplank i utredning om statlig vård
Statlig styrning av vården – ingen självklar lösning enligt experterna
Sju av tio vill att staten tar över ansvaret för vården