Läkarstudenten Brendan R. Joseph som studerar i Uppsala och kommer från Sollefteå ska representera Sveriges unga i Unesco-rådet. Foto: Lova Pettersson

Hallå där Brendan R. Joseph, du ska representera Sveriges unga i Unesco-rådet – hur blev det så?

– Jag har varit engagerad i flera ungdomsrörelser. Jag började i Röda Korset i min hemstad Sollefteå som läxhjälpare. Därigenom har jag växt och engagerat mig i andra organisationer som Rädda Barnens ungdomsförbund, Youth 2030 Movement och Mind. Det var Röda Korsets ungdomsförbund som nominerade mig till det här och det är faktiskt i slutändan utbildningsministern som beslutar om vilka det blir. Det känns fantastiskt att få förtroendet, särskilt att kunna representera den humanitära delen av ungdomsrörelsen.

Vad händer härnäst rent praktiskt – får du resa någonstans?

– Uppdraget handlar ju om att representera barn och ungas intressen på rådsmöten och för det ska jag konsultera barn och unga om vad de tycker är viktigt. Det kan bli lite resor. Vartannat år är det också generalkonferens i Paris, men det är först nästa höst. Som Unesco-representant blir jag LSU:s förlängda arm utåt.

Vad vill du lyfta fram i de här forumen?

– För mig är utbildningsfrågan intressant. Tittar man på Unescos statistik är det 250 miljoner barn i världen som inte får gå i skolan, och även i Sverige finns en hel del barn som inte når målen. Därför känns det extra viktigt att kunna lyfta fram barn och ungas perspektiv i de här frågorna genom att ta upp vad de tycker att de behöver för stöd för att lyckas och man kan också etablera ett kunskapsutbyte. Jag brinner extra mycket för de vars röster inte hörs.

Kan du bidra med något särskilt som läkarstudent?

– Som läkarstudent ser jag exempelvis hur stark korrelation det finns mellan utbildning och god hälsa, vilket jag är intresserad av. Annars är ju vetenskapen en viktig del av Unesco och jag själv är vice ordförande för Unga Forskare. Där ser jag verkligen vikten av att inkludera barn och unga och förvalta deras intresse för naturkunskap, teknik och matematik. Jag har själv också arbetat som forskningsassistent i socialmedicin och ser vikten av att människor med olika erfarenheter och bakgrunder genomsyrar arbetet med samhällsinnovationer. Om man får fler intresserade av dessa ämnen och arbetar med vetenskap utifrån mångfald och inkludering, så tror jag vi är bättre rustade för att klara utmaningar i framtiden.