Fakta

• Amanuenserna får under maximalt 3 år ägna sig åt heltidsforskning 2 månader per år med anställning, och får forska och under­visa motsvarande 10 procent under terminstid. 

• Amanuenserna deltar i gemensamma seminarier där de får presentera sina resultat för varandra och där olika forskningsrelaterade ämnen, till exempel etik, statistik och informatik, och uppskattade personliga exempel på forskarkarriärer belyses.

• Sedan starten 2009, då 20 studenter antogs, har 10–12 nya studenter bland drygt 50 sökande antagits årligen.

Forskande läkare är viktiga för framgångsrik forskning som syftar till att införa nya vetenskapliga rön i sjukvården och för att identifiera olösta kliniska frågeställningar som behöver beforskas.Dagens unga läkare har ett stort forskningsintresse, frågan är bara hur man bäst tar tillvara på det. Undersökningar visar att vanliga skäl till att inte börja forska är tidsbrist, oklara anställningsförhållanden, otydliga karriärvägar och att det upplevs som svårt att få kontakt med forskningsgrupper [1-4].

För att öka rekryteringen till medicinsk forskning startades 2009 ett amanuensprogram för Göteborg på initiativ av Medi-SAM (samarbetsorganisation mellan Västra Götalandsregionen och Göteborgs universitet). Ett mindre lokalt ammanuensprogram fanns i Göteborg 2006–2008 [5]. Det nya programmet skiljer sig dock från tidigare genom att vända sig till alla läkarstuderande oavsett vilken termin de går och genom att omfatta både kliniska och prekliniska projekt vid Sahlgrenska akademins samtliga institutioner. Programmet är en viktig del i profileringen av läkarprogrammet i Göteborg med tidig forskningsanknytning [6] (se Fakta). 

För att undersöka om amanuensprogrammet lyckats att öka rekryteringen och forskningsintresset gjordes en enkätundersökning bland de första 20 studenterna. 14 av 19 av de tillfrågade (en student besvarade inte enkäten), var nöjda eller mycket nöjda med programmet och angav att de skulle rekommendera det till sina kurskamrater. 

De flesta hade valt att arbeta inom prekliniska projekt, varav ett flertal var med kliniskt verksamma handledare. Med tanke på den korta tid som studenterna vrit engagerade i sina projekt är produktiviteten imponerande. Över 60 procent deltog i internationella och nationella vetenskapliga konferenser med presentation av postrar eller muntliga föredrag. Fjorton amanuenser var medförfattare till vetenskapliga arbeten och 6 var medförfattare till publicerade originalartiklar. Detta visar att mycket god handledarkompetens i kombination med studenternas starka forskningsintresse och praktiska förutsättningar för att bedriva forskning parallellt med medicinstudierna är en framgångsrik väg in i forskarvärlden.

Två av de 19 amanuenserna hade påbörjat sin forskarutbildning som registrerade doktorander, och ytterligare 7 hade planer på att påbörja sin forskarutbildning inom 2 år. Detta kan jämföras med en tidigare enkätstudie på Sahlgrenska akademin där endast 3 procent av de forskande ­läkarstudenterna var registrerade doktorander [4]. 16 procent hade sökt och fått forskar-AT vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, och ytterligare 37 procent avsåg att söka forskar-AT efter examen. På frågan »Vad gör du om 10 år?« svarade hela 79 procent att de planerade att kombinera kliniskt arbete med forskning och ytterligare 5 procent att de avsåg bli heltidsforskande. 

Om svensk medicinsk forskning ska återhämta sin konkurrenskraft är det angeläget att ta till vara det stora forskningsintresse och potential som dagens unga läkarstudenter har. Amanuensprogram liknande vårt i Göteborg torde vara en framgångsrik väg att göra detta. Kanske är det dags för Sverige att göra en satsning med ett nationellt forskningsprogram i syfte att öka rekryteringen av blivande läkare till medicinsk forskning?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.