Fortsatt diskussion om fastläkarreformen välkomnas

Om man ska se det enskilt största systemfelet med den svenska primärvården så är det avsaknaden av kontinuerlig bemanning på läkarsidan som måste åtgärdas först. Med vårdval 2.0 kan man enkelt påverka utvecklingen där arbetsgivare måste anlita specialister för att få vara en del av vårdvalet till 75% av alla tjänster, ej ha bemanning veckovis på mer än 25% av tjänsterna och att detta regleras i vårdvalet. Att det är som som idag är kliniker med ringa eller ingen tidigare erfarenhet av allmänmedicin som kommer och arbetar en vecka, ställer till med allsköns oreda i driften och får betalt, sedan för att göra precis samma sak på nästa ställe är i min egen erfarenhet ca 50 procent av hyrläkarkollegiet som en flock fåglar svävar runt. Den andra halvan är superproffsig, erfaren och gör exakt vad som skall göras. Problemet är att på pappret ser inte verksamhetsansvariga vem de ska anlita och vem de inte ska anlita. Eller så har man inte ledningsläkare som har tid eller ork att driva dessa frågor aktivt i många verksamheter på ett ansvarsfullt sätt. Den optimala algoritmen för att hitta en samhällsekonomisk, klinisk och logistikmässigt sund balans mellan primärvården och slutenvården kräver ett tätare samarbete, där det finns synergieffekter åt båda hållen för alla parter. Sätter huvudman upp tydliga ekonomiska incitament för nationella riktlinjer som blir allmängiltiga där man i desamma har tydlig gränsdragning i vårdförlopp vad som förväntas från primärvården och slutenvården som t.ex viss.nu så är mycket vunnet om detta går att genomföra på nationell nivå.