Ett replikskifte mellan barn- och äldrelandstingsrådet inom Stockholms läns landsting (SLL), Ella Bohlin (KD), och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) i samband med BB Sophias nedläggning [1] visar på grundläggande brister och politiska åsiktsskillnader rörande sjukvårdens styrning och en sjukvårdspolitikers ansvar.

Gabriel Wikström menar att »man har experimenterat med förlossningsvården i Stockholms län på ett olyckligt sätt« och att de borgerliga »låtit ideologin gå före det som är patienternas bästa många gånger«. Vidare anger sjukvårdsministern att BB Sophia byggts upp utifrån marknadsekonomiska lösningar och att de styrande i landstinget vill ha vårdval nästan till varje pris.

Ella Bohlin »beklagar att BB Sophia stänger, men tar inget politiskt ansvar för det«. Bohlin tycker att Wikström inte ska lägga sig i landstingspolitiken, vilket jag tvärtom tycker det är bra att han gör.

När vårdvalet successivt har byggts ut har ST-läkare i Stockholm haft svårare att hitta sidoplaceringar i sin utbildning. Just nu blir 37 allmänläkare inte klara i tid enbart på grund av brist på randningsplatser inom gynekologi [2, 3]. Här hade BB Sophia kunnat vara ett tillskott, åtminstone rörande förlossningsdelen.

Inom SLL finns nu 34 olika kostnadsdrivande vårdval. Vårdvalen kostade 2014 drygt 1,1 miljarder kronor mer än de skulle ha gjort om kostnaderna hade utvecklats på samma sätt som i landstingets övriga vårdverksamheter [4]. Nya Karolinska Solna fördyras hela tiden [5, 6].

Sverige har sedan länge ett oacceptabelt underskott på disponibla vårdplatser som delvis beror på brist på sjuksköterskor – en brist som i sommar ser ut att bli värre än tidigare år [7, 8].

Färska siffror för 2015 rörande genomsnittligt antal disponibla vårdplatser per tusen invånare visar att en livshotande ny bottennivå har uppnåtts både för riket som helhet med 2,42 år 2015, jämfört med 2,53 år 2014, och för SLL med 2,31 år 2015 jämfört med 2,35 år 2014 [9, 10].

Sjukvården i vårt land befinner sig – inte minst inom SLL – i en allvarlig krissituation både ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Den marknadsekonomiska vårdstyrningen har sannolikt en stor skuld i detta. När ett krisläge uppstår – som i BB Sophia-fallet – kan ett ansvarigt sjukvårdslandstingsråd i dag frånsäga sig ansvaret och ge marknaden skulden.

För att vi ska få tillbaka en sjukvård i vilken resurserna fördelas efter människors vårdbehov, hälso- och sjukvårdslagen efterföljs och vårdetiken respekteras, måste sjukvården få en annan styrning. I denna måste politikerna ta ett tydligare övergripande ansvar och samarbeta både över partigränserna och med vårdprofessionerna. För att få till stånd en sådan förändring föreslås att en nationell kriskommission rörande sjukvården tillsätts.

Läs repliker:

Vi agerade snabbt för att säkra förlossningsplatser (Ella Bohlin, landstingsråd)
Staten behöver ta ett större och tydligare ansvar för vården (Gabriel Wikström, sjukvårdsminister)

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.