Jag tror och hoppas att SFAM:s arbetsgrupp för »onödiga listan« inte ifrågasätter betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan trots att man placerat FaR (fysisk aktivitet på recept) på listan över onödiga åtgärder. Risken är  dock att att många kommer att tolka det som en signal att fysisk aktivitet är onödig. Internationellt jobbar man hårt för att integrera fysisk aktivitet på recept i vården. Det är därför svårt att förklara för internationella forskarkollegor varför Sverige, som varit ett föregångsland, plötsligt går i motsatt riktning. 

SFAM:s arbetsgrupp framhåller att onödiga listan är inspirerad av »Choosing Wisely« [1]. Noteras bör att de flesta av texterna i Choosing Wisely både poängterar betydelsen av fysisk aktivitet och vikten av att uppmuntra alla patienter att vara regelbundet fysiskt aktiva, alltså inte bara riskgrupper, som arbetsgruppen antyder. 

Organisationen »Exercise is Medicine« kallar fysisk aktivitet och motion för »the missing medicine« och skriver att motion som medicin är lösningen på ett av 2000-talets största folkhälsoproblem [2]. Även Lancet har uppmärksammat detta i en artikelserie där en central rubrik är »Prescription of physical activity: an undervalued intervention« [3]. 

Arbetsgruppen har enbart studerat effekten av FaR, inte hur det fungerar och varför. Även om de på goda grunder efterlyser fler experimentella studier och objektiva mått är vi inte särskilt hjälpta av sådana studier om de enbart har fysisk aktivitet som utfallsmått. Det finns ett stort behov av att gå från 1:a generationens forskningsfrågor (samband mellan två variabler) till det som kallas för 2:a och 3:e generationen och studera mekanismerna bakom förändring (moderering och mediering) [4]. 

Arbetsgruppen menar att FaR inte har större effekt än ett rådgivande samtal, vilket snarast tyder på att vårdgivare inte lyckas stimulera patienter till självreglering oavsett metod. Följsamheten till FaR är ungefär lika stor som till andra recept, så med den logiken torde alla recept anses onödiga.

Omkring hälften av dem som inleder ett motionsbeteende, på egen hand eller i interventioner, slutar inom 3 till 6 månader [5]. Att så många goda intentioner rinner ut i sanden är alltså inte unikt för FaR utan normalt för den här typen av beteendeförändring, och har främst samband med motivationsrelaterade faktorer [6]. Om vi kan förstå motivationens mekanismer får vi värdefull information om de aktiva delarna i en effektiv intervention eller rådgivningssituation, och däremed en bra grund för framgångsrika och kostnadseffektiva insatser. Det finns starkt internationellt stöd för vetenskapliga metoder som stimulerar självbestämmande motivation till hälsosamma beteenden [7] och som belyser värdegrundsfrågor om autonomi som är centrala för hur FaR kan och bör utvecklas [8].  

En kritisk punkt i FaR är att stödfunktionerna är dåligt utvecklade och lämnar patienter ensamma med sitt recept och sin beteendeförändring. Det vore naivt att tro att alla patienter ska lösa det på egen hand. Det finns därför en enorm potential i att utveckla stödfunktionerna i FaR genom en grundläggande metodanpassning baserad på adekvat motivationsteori i såväl förskrivning som uppföljning. Fysisk aktivitet och motion är komplexa beteenden som kräver komplexa teorier och analyser för att förstå och understödja [5]. 

SBU framhåller i en kommentar till »onödiga listan« vikten av att ta hänsyn till kunskapsläget för att undvika förhastade och godtyckliga underlag [9]. Det är min bestämda uppfattning att SFAM:s arbetsgrupp dragit aningen förhastade slutsatser om FaR. Det positiva med det kontroversiella förslaget är att frågan hamnar på bordet för en kreativ diskussion om drivkrafterna bakom beteendeförändring och hur goda förutsättningar för hållbara livsstilsförändringar kan skapas. Jag vill därför i all välmening be arbetsgruppen att invitera ett brett tvärvetenskapligt (gärna internationellt) expertfält till denna viktiga diskussion [10]. 

Fysisk inaktivitet utgör den fjärde största riskfaktorn för sjukdom och för tidig död [11]. Rätt utformat och rätt använt skulle FaR kunna vara en oslagbar medicin för att främja livskvalitet och hälsa för alla, ja rent av ett magiskt piller.

Läs repliken:
FaR låser diskussionen