Jag håller med Kristna läkare och medicinstuderande om vikten av hög integritet och god etisk hållning i läkares yrkesutövning. Självfallet är också yttrandefrihet en grundläggande demokratisk rättighet. Debatt och diskussion av det här slaget är helt nödvändigt för ett vitalt samhällsklimat.
I en sammansatt tid av divergerande åsikter och känslostormande individualism kan samvetsfrihet tyckas vara en både rimlig och framtidsinriktad företeelse. Det kan synas bra att kunna ta vilket jobb som helst och sedan få det anpassat så att man inte behöver schackra med det personliga samvetet. Men vi lever alla också i ett gemensamt sammanhang som kräver analys kring konsekvenser av personliga ställningstaganden och handlingar.
Det är en avgörande skillnad på å ena sidan yttrandefrihet och etisk hållning, och å andra sidan att vägra ge vård som patienter har lagstadgad rätt till när man innehar en tjänst som ska tillhandahålla just den vården. Då patientens rättigheter väger tyngre än personalens friheter är det inte lämpligt att en samvetsklausul ska förhandlas som en del av anställningsvillkoren. En klausul av det här slaget riskerar i stället att viss vård förvägras eller fördröjs och att det sker en ojämlik behandling av patienter med lagstadgad rätt till vård.
Personer som känner ovilja att utföra exempelvis abort har frihet att välja en annan inriktning eller anställning. Varje individ har således ett ansvar att avstå från att söka sig till ett arbete som vederbörande, av samvetsskäl eller andra skäl, inte vill utföra. På samma sätt som att det vore svårhanterbart för en pacifist att bli yrkesmilitär och ställa särskilda krav på försvarsmakten att få slippa all hantering av vapen.
Att få ett specifikt arbete med särskilda undantag är ingen rättighet. Däremot finns flera skyldigheter för anställda inom vården. Enligt Läkarförbundets etiska regler gäller bland annat att »behandla patienten med empati, omsorg och respekt och får inte genom sin yrkesauktoritet inkräkta på vederbörandes rätt att bestämma över sig själv«.
Vill en yrkesutövare till exempel inte arbeta med vård av aborterande kvinnor eller förskriva »dagen efter-piller« är det fullt rimligt att avstå från sådant arbete. Det som däremot inte är lika rimligt är att kräva att få ett arbete som man inte vill utföra.
Läs mer:
Frågan om samvetsfrihet är långt större än abortfrågan