»Vårdbehov och prioriteringsgrunder liksom läkaretiken är självklara utgångspunkter för ett välfungerande vårdval.« Så skriver Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren i sin replik [1] på min artikel »Läkaren måste hållas utanför påverkan av ersättningssystemen« [2].

Hennes påstående kan vid en första anblick låta helt rätt men är i grunden så fel. Utgångspunkten för vårdvalet är nämligen vårdefterfrågan som styrs av marknadsekonomiska principer. Vårdbehoven däremot styrs av hälso- och sjukvårdslagens prioriteringsgrunder och läkaretiken. Det uppstår därför en tydlig målkonflikt mellan vårdefterfrågan och vårdbehov [2, 3].

Riksrevisionen ifrågasätter också om det går att skapa ersättningssystem som ökar förutsättningarna för att vård ges på lika villkor och att de sjukaste patienterna prioriteras först [3].

Heidi Stensmyren skriver att sedan LOV infördes 2010 har bland annat patientnöjdhet och kvalitet förbättrats [1]. Är detta sant? Den patientupplevda kvaliteten i primärvården mellan 2009 och 2013 har enligt den så kallade Nationella patientenkäten varit oförändrad [3]. När det gäller den medicinska kvaliteten finns mig veterligen inga undersökningar gjorda. Anledningen är, som både Riksrevisionen och nu också regeringen i sin bedömning av Riksrevisionens rapport påpekar, att ersättningssystemen styr mot sådant som är lätt att mäta, inte den medicinska kvaliteten [3, 4].

Något som Heidi Stensmyren i sin replik inte tar upp är min skrivning om att den behandlande läkaren bör hållas helt utanför påverkan av ersättningssystemen. Läkarens utgångspunkt i mötet med patienten måste vara handläggning av den senares vårdbehov med iakttagande av hälso- och sjukvårdslagens prioriteringsgrunder och läkaretiken.

Jag bedömer det närmast osannolikt att man inom dagens vårdvalssystem kan skapa ekonomiska ersättningssystem som inte kan påverka den behandlande läkaren i dennes bedömningar, behandlingar med mera av enskilda patienter.

Jag anser följaktligen att vårdvalssystemet bör avvecklas. En primär uppgift för Läkarförbundet måste vara att värna om läkaretiken och att läkarrollens kärna hålls intakt i framtida styrsystem.

Jag håller med Regeringen om att styrningen av bland annat landstingen och hälso- och sjukvården bör »utvecklas i en riktning som innebär att professionernas kunskap, kompetens, erfarenhet och yrkesetik blir mer vägledande än vad de är i dag« [4].

Läs inlägg och replik:

Läkaren måste hållas utanför påverkan av ersättningssystemen

Läkarförbundet måste påverka ersättningssystemen