»Många allvarliga brott mot reglerna när läkemedel marknadsförs« lyder rubriken på ett referat i Läkartidningen som hänvisar till en studie av Shai Mulinari och medförfattare. Författarna anser att antalet fällningar i läkemedelsbranschens egenåtgärdssystem, »mer än en gång i veckan«, i sig är ett tecken på allvaret i situationen. Vi anser att man inte kan dra den slutsatsen om man tittar på vad den stora majoriteten av »fällningarna« egentligen handlar om, och på hur liten andel de utgör av den totala mängden marknadsföringsmaterial.
Majoriteten av de behandlade fallen är så kallade initiativärenden som hanteras av Informationsgranskningsmannen, som är första instansen. Läkemedelsföretagen är skyldiga att sända alla annonser och utskick till Informationsgranskningsmannen, så kallade pliktexemplar. Under perioden 2004–2012 granskade Informationsgranskningsmannen 33 640 objekt. Av dessa fälldes 265 (0,8 procent) i varierande allvarlighetsgrad; enkel, normal och allvarlig.
Men ärenden initieras också genom anmälan av enskilda läkare eller konkurrerande företag. Under perioden 2004–2012 inkom 370 sådana anmälningar, varav 199 ledde till fällningar i varierande allvarlighetsgrad. Av dessa kom 19 procent kom från läkare, medan majoriteten (70 procent) kom från konkurrerande företag. Det är sannolikt så att om det hade handlat om oetisk marknadsföring i ordets rätta och allvarliga bemärkelse hade läkare, som ju möter marknadsföringen i sin dagliga verksamhet, med all säkerhet stått för en större del av ärendena.
Vad är det då för brott mot regelverket majoriteten av överträdelserna handlar om? Det kan till exempel handla om nya eller fördjupade erfarenheter av ett läkemedel som publicerats i en renommerad vetenskaplig tidskrift. Dessa nya data kan läkemedelsföretagen som regel inte använda i sin marknadsföring, såvida det inte faller inom ramen för SPC:n (den myndighetsgodkända texten om läkemedlet i fråga). Detta blir då en bedömningsfråga som kan vara svår att avgöra eftersom det finns artiklar i regelverket som säger att läkemedelsinformationen alltid ska vara aktuell och spegla vetenskapens aktuella ståndpunkt så länge man åberopar nya studier av tillräcklig vetenskaplig kvalitet.
En stor del av fallen handlar om användandet av begrepp och uttryck som effektiv, säker, bättre etc, som inte får användas utan att det klart framgår vad man jämför med. Påståendet måste även vara underbyggt på ett kvalificerat sätt, vilket ofta måste bedömas från fall till fall.
En annan vanlig typ av fällningar handlar om felaktigheter i den så kallade minimiinformationen, nämligen det minimum av information som måste finnas med i materialet. Det är inte så lite information som det låter, och i vissa medier ställer det till praktiska problem. Vissa delar av minimiinformationen är dessutom svår att tolka, och här utvecklas fortfarande praxis.
Vi är därför inte av uppfattningen att läkemedelsföretag bedriver oetisk marknadsföring »en gång i veckan«. Man kan förstås ha uppfattningen att antalet fällningar borde vara noll, men med vårt strikta och årligen reviderade regelverk är det helt enkelt inte rimligt. Praxis och tolkning av det mycket omfattande regelverket utvecklas ständigt.
Det är upp till var och en att bedöma om de samlade fallen visar en bransch som har satt upp höga mål för sin marknadsföring och efter bästa förmåga strävar efter att uppfylla den, eller om de inte gör det.
Vi välkomnar alla att besöka vår webbplats (lif.se) och databasen för våra verktyg för egenkontroll (IGM/NBL) och göra er egen bedömning. Titta även på Läkemedelsbranschens etiska regler. Det bör då framgå vilka omfattande krav vi själva ställer på läkemedelsföretagens marknadsföring. Vi har svårt att tro att någon annan bransch kan matcha dessa regler och räds inte jämförelsen.
Läs repliken:
