I sin replik på en studie om läkares syn på sjukvårdens styrning [1] och vår kommentar till studien [2] framför Bengt Järhult en salig blandning av faktafel och självmotsägelser.
Bengt Järhults huvudsakliga tes tycks vara att en del läkare låter sig förledas att göra det som är lönsamt i stället för att ge den bästa vården. Av det verkar han dra slutsatsen att försöken att knyta ersättning till resultat inte fungerar.
Med någon sekunds eftertanke hade Bengt Järhult säkert själv kommit på att anslag som inte är knutna till resultat också skapar ekonomiska incitament, nämligen att låta patienter vänta, även de som far illa av det. Det var faktiskt precis så det gick till tidigare, vilket är skälet till att landstingspolitiker började försök med att koppla ersättning mer till uppnådda resultat. Ingen är nöjd med styrningen i dag, men att bara ge en påse pengar utan krav fungerade ännu sämre.
Nyanser och avvägningar ryms inte i Bengt Järhults resonemang. Han anför Riksrevisionens kritik av vårdval, men talar inte om att Riksrevisionen inte alls vill avskaffa vårdval utan vidareutveckla den. Han använder begreppet NPM (New public management) slentrianmässigt om allt som är dåligt, verkar helt omedveten om den vetenskapliga forskningen om NPM respektive värdebaserad ersättning, och osynliggör de många läkare som varit med och arbetat fram kvalitetskriterierna som används för värdebaserad ersättning.
Den bistra sanningen är nog att läkare som bara vill tillbaks till något som inte fungerade tidigare aldrig kommer att få förtroende att styra över sjukvården. Vårt budskap är att den utveckling av nya värdeskapande styrformer som nu sker ger framåtblickande läkare en enastående möjlighet att återta initiativet.
Läs mer:
Bengt Järhult: Visst finns det problem med NPM
Replik från Joar Björk och Christer Petersson: Styrmedel, manipulation och framtiden för svensk sjukvård
Referenser
- Björk J, Petersson C. Läkare ser både för- och nackdelar med vårdens ekonomiska styrning. Enkätstudie ger fler nyanser – med avstamp i omdebatterad DN-artikelserie. Läkartidningen. 2015;112:DFCP.
- Nordenström J, Fölster S. Värdeskapande styrning kan återupprätta läkares inflytande. Främjar vårdens kvalitet och patienternas behov. Läkartidningen. 2015;112:DFTY.
etablissemanget. Ofta med häpnadsväckande klarsynthet.
När de 2 professorerna nu försöker platta till BJ måste man ställa sig frågan vem som har horisonten bäst klart för sig.
De tvenne vise männen från akademin eller BJ med sin allmänläkarbakgrund,
För mig är svaret givet. Frågor på det?
Någon??
Det enda han har rätt i att det naturligtvis som alltid inom en profession finns de som planerar dåligt och utför ett mindre effektivt arbete än vad andra gör. Också inom sjukvården. Men det berättigar inte ekonomiska styrmedel.
Men patienten måste stå I centrum. Så snart ekonomiska belöningssystem kommer med i bilden så rättar sig de som skall styras därefter.. Den som inte gör det får reprimander. Det gör att vissa vårdcentraler sätter tillbaka nybesök för ytterligare ett besök, istället för att ha litet reservtid för nybesök för att kunna sätta sig in i hela problematiken. Det förra är samhällsekonomiskt oförsvarbart men för vårdcentralen ekonomiskt lönande.
För nu 50 år sedan var det en örondoktor som hade en ny patient var 4-5 minut. På samma öppenvårdsenhet fanns en barnpsykiater och barnläkare som tog en ny patient i halvtimmen. Landstinget uppmanade barndoktorn att öka takten för att komma i kapp örondoktorn.
Före ”sjukronan” då patienten betalade i öppenvård, fanns det diabetesdoktorer som tog en patient i minuten ungefär: Patienten kom in, sträckte fram ena handen med 20an och tog emot recept och kvitto med den andra – i stort sett. Sådana mottagningar försvann i och med sjukronan. Produktiviteten gick ner katastrofalt, men kvalitén på vården höjdes markant.
Jag tror inte på en styrning av ekonomer, men väl en styrning. Men den bör ske utifrån medicinska utgångspunkter, vårdkrävande fall måste få sin tid medan banalare åkommor kan ”betas av” i högre tempo. Det är därför akutsjukvård är attraktiv ur privatvårdssynpunkt, medan åldringsvård, habilitering, kvalificerad vård av diabetiker, astmatiker, komplexa kroniska sjukdomar och multihandikappvård måste få längre tid och ofta upprepade kontakter med team inte enskilda läkare.
Som Järhult och von Birkenstock reagerar jag starkt på arrogansen och översittarattityden hos Fölster-Nordenström. OK att diskutera med ekonomer, för visst har vi ett stort ekonomiskt ansvar, men jag betackar mig för ekonomiska teorier i praktisk sjukvård.
