Ingrid Eckerman och medförfattare framhåller vikten av bättre uppföljning av patienter som genomgått obesitaskirurgi. Vi kan bara hålla med.
Det nationella kvalitetsregistret för dessa patienter, SOReg, har ända sedan start arbetat målmedvetet för bättre och längre uppföljning. Av den anledningen lade vi redan från början in femårsuppföljning, trots att sådana inte förekom rutinmässigt, och SOReg:s styrgrupp beslöt i fjol att lägga till en 10-årsuppföjning (den första patienten når dit i maj 2017).
En mycket stor grupp patienter som varit svåra att följa upp är de som med vårdgarantiregler eller genom att själva betala sin operation opererats utanför hemlandstinget. De hamnade tidigare ofta utanför både primärvården och den kirurgiska hemklinikens radar. Genom att registret fokuserat på detta tas de numera om hand på ett mycket bättre sätt, åtminstone initialt.
Många landsting har inte velat ge den opererade kliniken uppdrag för mer än ett års uppföljning, till exempel Region Skåne. Genom att redovisa den stora ojämlikheten i uppföljning i landet i Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och landstings årliga Öppna jämförelser har vi också försökt sätta press på landstingen att ta ett större ansvar för detta.
Vad som inte alls framskymtar i inlägget är det gemensamma ansvaret som primärvård och sjukhus har för patientgruppen med svår fetma. De är mycket belastade av samsjuklighet, som även utan operation kräver stora sjukvårdsinsatser, inte minst från primärvården. Efter operationen kan en stor del av dessa insatser minskas, men fokus förändras. Vår erfarenhet är att primärvården oftast klarar detta.
Sedan 1980-talet har vi i Örebro en överenskommelse om utremittering av patienterna efter tvåårskontrollen. Medicinskt har detta i huvudsak fungerat tillfredsställande, men problemet är de patienter som inte vill komma på uppföljningsbesök. Vi och primärvården har inte varit tillräckligt duktiga på att motivera dem. Att patienten själv måste beställa tid för kontroll fungerar inte, vilket också påpekas i inlägget.
Ingrid Eckermans och medförfattares inlägg andas väl mycket pessimism. Det låter som det lät för 20 år sedan innan SOS och andra långtidsstudier fanns. Dessa har kunnat visa att obesitaskirurgi medför lägre mortalitet, lägre frekvens av cancer, hjärtinfarkt och stroke med mera. Många aspekter av patienternas livskvalitet visar också långvarig förbättring. Obesitaskirurgi är den enda metod som visat lägre mortalitet och minskning av mikro- och makrovaskulära komplikationer hos diabetiker med svår fetma. Självfallet måste dock vården – i samverkan – bli bättre på att ta hand om denna patientgrupp långsiktigt. Kunskapen vi får fram genom SOReg är ett viktigt steg i detta.
Det är bra att distriktsläkare och obesitaskirurger diskuterar hur dessa patienter bäst ska följas, men det är också viktigt att landstingens politiska och administrativa ledning ger oss nödvändigt stöd. Obesitas är en negligerad sjukdom i vården.
Läs mer:
»Ta ansvar för fetmaopererade«
