NÄSTAN VANLIGT. Vivian Rössner Wejke, utbildare inom kommunikation och bemötande, berättar i boken »Nästan slagen« om en situation som ingen läkare vill uppleva.
Akutläkarens arbetsmetod är samtal, och det är på samtal hon har byggt sin verksamhet. Hennes beskrivning av sin arbetsvardag är kanske den allra tydligaste skildringen av behovet av empatisk förmåga. Empati kommer av det grekiska ordet empatheia som betyder passion eller lidande. Affektiv empati innebär att man känner andras känslor, gråter med de ledsna och skrattar med de glada. Detta kan redan spädbarn uppleva. Något senare i livet lär man sig kognitiv empati, som innebär att man också intellektuellt kan förstå vad som försiggår i en annan människa.
Patienters väntetid är ett vanligt irritationsmoment, och det är svårt för folk att förstå skillnaden mellan dem som behöver ett snabbt omhändertagande och dem som inte är akut sjuka. Akutläkarens beskrivning av det mest drastiska exemplet på självupptagenhet är gripande. Hennes empatiska förmåga ställs inför största tänkbara utmaning, när hon blir utskälld av en yngling med fotsvamp efter att under en och en halv timmes tid ha försökt rädda livet på en 19-åring. Här kan man tala om två olika verkligheter. Läkaren inser det, tar ett djupt andetag, ser framför sig patientens situation, att han gått upp mitt i natten för sitt problem, och hon bestämmer sig – med uppbådande av all sin psykiska energi – för att lyssna. »Om man envisas med att behålla sin egen syn på saker, då blir ju mötet jättedåligt«, sammanfattar hon sin berättelse.
Att vara medveten om att alla människor har sin egen verklighet är en styrka och ett tecken på mognad. En konflikt uppstår aldrig på grund av att människor tycker olika, däremot om den ena parten brister i respekt för den andres rätt att ha en egen verklighet. Författarinnan Anaïs Nin säger: »Vi ser inte världen som den är, vi ser den som vi är!« Jag brukar som exempel nämna berättelsen från de två som gjort en lång resa tillsammans. Berättelserna är helt olika, och vem kan påstå att den ena versionen är rätt och den andra fel? Eller det åldrade paret som berättar om sitt äktenskap – man kan undra om de verkligen varit gifta med varandra.
Akutläkaren som berättar här intill tillhör en generation som under studietiden inte fick någon som helst utbildning i konflikthantering eller bemötande. Allt hon kan i dag har hon tillägnat sig genom erfarenhet. Hon har gått i egen terapi och anser att det var guld värt i sin yrkesutövning. Självkännedom, att veta hur man reagerar i olika situationer, och förmåga att sätta sig in i andras situation är avgörande.
