Nationellt kvalitetsregister för cervixcancerprevention analyserar varje år utvecklingen av cervixcancer per landsting. I juni slog vi larm om en kraftig statistiskt säkerställd ökning av cervixcancer [1]. Sedan dess har analysen av ökningen varit högsta prioritet. Arbetet har redovisats i flera fora, vilket uppmärksammas av Erik Wilander i ett debattinlägg i LT.
Sammanfattningsvis är det för 2014–2015 jämfört med 2002–2013 en stor ökning; från cirka 450 till 550 fall/år. Ökningen är kraftigare för adenokarcinom (+31 procent) än för skivepitelcancer (+12 procent) och visar anmärkningsvärda skillnader mellan landsting – från minskningar till ökningar på > 60 procent. Landsting som ökar med > 50 procent är Örebro, Jönköping, Kronoberg, Värmland och Dalarna [1], medan Uppsala ökar med 30 procent. Detta tyder på att orsaken kan ha med de regionalt organiserade screeningprogrammen att göra.
Förändringar i samhället (som till exempel ökad spridning av HPV) kan stå bakom en generell ökning av cervixcancer, men kan rimligen inte förklara de regionala skillnaderna. I så fall kan det antingen ha att göra med deltagande, upptäckt eller handläggning av cancerns förstadier. Deltagandet visar endast små förändringar över tid och kan inte vara en förklaring, möjligen en bidragande orsak i enskilda landsting.
Övergång till vätskebaserad cytologi har, med början år 2006, genomförts i alla landsting utom Uppsala. Vi undersökte hypotesen att ökningen skulle kunna bero på att olika labb haft olika framgång med att bemästra den nya tekniken. Andelen körtelcellsförändringar som diagnostiserats efter införandet är oförändrad. En måttlig relativ minskning av den sällsynta undergruppen (–27 procent) adenokarcinom in situ [1] efter införandet är för liten för att förklara förändringen. Den stämmer inte heller i tiden och samvarierar inte med cancerökningen i de enskilda landstingen. En annan ändring som inte heller överensstämmer tidsmässigt är övergång till HPV-baserad screening.
Förbättrad klinisk handläggning av förstadier till adenokarcinom är en möjlig hypotes, då betydelsen av att upptäcka adenokarcinom i tid och den höga cancerrisken vid cellförändringar i körtelepitel uppmärksammats vid tiden för ökningen [1, 2]. Förbättrad handläggning kan ge en övergående ökad canceruppkomst genom tidigare upptäckt (så kallad prevalenspuckel), och den plötsliga, snabba ökningen antyder att det kan röra sig om det. I så fall skulle regionala skillnader antingen kunna bero på att ingen förbättring skett i landsting med bibehållen incidens eller att handläggningen varit bra redan från början.
I dagsläget kan vi inte med säkerhet säga vad orsaken till ökningen är och inte heller om den är relaterad till en förbättring eller en försämring. Men det är tydligt att ökningen i huvudsak inte kan tillskrivas övergången till vätskebaserad cytologi. Analysarbetet fortsätter. Vi konstaterar också att fakta redovisade av Josef Azem och Dan Hellberg i LT 4/2018 [3] överensstämmer med evidensbakgrunden till det nya nationella HPV-baserade vårdprogrammet för cervixcancerprevention [4] som nu också införs över hela landet.
Läs Erik Wilanders inlägg:
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.