I december 2016 publicerade Socialstyrelsen remissversionen av »Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom« [1]. Socialstyrelsen bedömer att den är så pass genomarbetad att det går att påbörja implementeringsarbete utifrån den.

Problemet är att Socialstyrelsen tolkar forskningsläget annorlunda än omvärlden. I en debattartikel i Dagens Nyheter [2] framförde 17 nordiska psykoterapiforskare att riktlinjernas rekommendationer avviker från aktuell forskning och riktlinjer i våra grannländer. Forskarna rekommenderade att riktlinjerna dras tillbaka för att omarbetas. Socialstyrelsen menar att riktlinjerna tagits fram av högt ansedda forskare i Sverige och att det inte är aktuellt att omarbeta dem helt.

För att tydliggöra hur avvikande Socialstyrelsens tolkning är ställs rekommendationerna avseende psykoterapi vid depression mot motsvarande i riktlinjer från Danmark [3], Finland [4], Tyskland [5] och Kanada [6, 7]. Tysklands kom 2015, de tre andra 2016. Siffrorna avser styrkan i rekommendationen. 1 betyder att man på olika sätt angett att detta är behandlingar som bör erbjudas till patienter med tillståndet. Behandlingar som fått samma siffra anses vara lika effektiva i respektive riktlinje.

  • KBT till vuxna vid måttlig depression: 1 i samtliga rekommendationer.
  • IPT (interpersonell psykoterapi) till vuxna vid måttlig depression: 3 i Sverige, 1 i övriga länder.
  • PDT (psykodynamisk psykoterapi) till vuxna vid måttlig depression: 6 i Sverige, 2 i Kanada och 1 i övriga länder.
  • Psykoterapi + läkemedel vid svår depression hos vuxna: 10 i Sverige, 1 i Danmark och Tyskland, 1 eller 2 i Finland samt 1 eller 2 i Kanada.
  • KBT till tonåringar med måttlig depression: 2 i Sverige, 1 i Kanada.
  • IPT till tonåringar med måttlig depression: 5 i Sverige, 1 i Kanada.

Som framgår av sammanställningen är fyra länder i huvudsak överens. Sverige avviker kraftigt. De som kommit till en annan slutsats än Socialstyrelsen har sammantaget högre kompetens på området. Den rimligaste förklaringen till skillnaden är att Socialstyrelsen har gjort en felaktig bedömning av forskningsläget. Alternativet är att de sinsemellan liknande slutsatser som dragits i fyra andra länders riktlinjer och av sjutton psykoterapiforskare är felaktiga, vilket är mindre troligt. Konsekvensen om nuvarande riktlinjer kommer att gälla blir bland annat:

  • Svårt deprimerade patienter kommer inte att få psykoterapi i kombination med läkemedel i den omfattning forskning visar att de borde.
  • Deprimerade vuxna hänvisas till KBT, trots att forskning visar att KBT, IPT och psykodynamisk psykoterapi är lika effektiva.
  • Deprimerade vuxna och tonåringar hänvisas till KBT, trots att forskning visar att en metod inte passar alla och att utfallet blir sämre om patienten hänvisas till en metod hen inte tycker passar.
  • Deprimerade tonåringar kommer inte att få interpersonell terapi i den omfattning de borde trots att IPT har särskilt starkt forskningsstöd för bestående effekter.
  • Miljoner satsas på att omutbilda personer med annan psykoterapiinriktning än KBT trots att det saknas belägg för att detta skulle leda till bättre vård.

Mot denna bakgrund verkar det rimligt att Socialstyrelsen avbryter den pågående implementeringen och i stället drar tillbaka och omarbetar riktlinjerna. Socialstyrelsen kan väl inte mena att vi ska ha nationella riktlinjer som inte bygger på aktuell kunskap?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.