Den kliniska kemin tog fart efter andra världskriget. Först med manuella metoder, då resultat fördes över för hand till den pappersremiss analysen begärts på. Efter hand expanderade såväl menyn som volymerna av kliniskt kemiska analyser [1]. Resultat kom att föras in på särskilda listor i tabellform där varje kolumn representerar ett provtagningstillfälle. I slutet av 1960-talet och under 1970-talet gjorde automatiska analysatorer och datorerna sina intåg på sjukhuslaboratorierna. Nu har också patientjournalen datoriserats.
Trots kraftfull datorkapacitet besvaras kliniskt kemiska analyser i dag på i stort sett samma sätt som under 1960- och 70-talen, som siffervärden i långa tabeller där resultat utanför referensintervall ofta stjärn- och rödmarkeras. Den enda större skillnaden är att svaren serveras på datorskärm. Även om det går att få annan grafisk presentation saknas vanligen möjlighet att samtidigt visa referensintervall i grafen och/eller flera analysresultat i samma graf. Samtidigt har produktionsvolymerna ökat under en lång rad år [2].
År 2004 besvarades knappt 3,4 miljoner analyser vid länskliniken för klinisk kemi i Kalmar län, jämfört med mer än 5 miljoner år 2015 (+56 procent). Under samma period ökade antalet läkare i landstinget från 622 till 744 (+20 procent). Det innebär en betydande genomsnittlig ökning av antalet provsvar varje läkare ska bedöma (ett mönster som inte torde avvika från landet i stort). Därmed ökar också risken för att viktiga analysresultat förbises, även om systemen kräver elektronisk signering [3]. Samtidigt lever sjukvården under ökad effektiviseringspress och krav på ökad patientsäkerhet.
Att bedöma ett fåtal analysresultat vid ett enstaka analystillfälle bereder inga större problem för de flesta kliniska doktorer, och tabellvyn fungerar i de flesta fall väl. Däremot är det betydligt mer utmanande att tolka mönster av flera parametrar samtidigt och bedöma utveckling över tid, något som blir allt vanligare i takt med att vi får en ökad patientpopulation med multipla sjukdomstillstånd som ska följas upp.
Data visar att det går snabbare att bedöma laboratorieresultat grafiskt [4-5]. Att uppmärksamma sjukliga förändringar inom ett referensintervall för en enskild patient är svårt i tabellsystem. Det är nedslående att det saknas möjlighet till grafisk presentation av resultat över tid i förhållande till referensintervall – var för sig och i logiska kombinationer – i dagens patientjournalsystem, liksom att per analys upptäcka signifikanta förändringar över tid med hänsyn till biologisk och analytisk variation, trots att det är uppgifter som laboratorierna i de flesta fall kan tillhandahålla.
Det vore till exempel enkelt att tillsammans med resultat visa trend per analys med pilar – och förändrad nivå för individen är många gånger mer relevant än individens resultat i förhållande till en oberoende referenspopulation.
Jag efterlyser bättre informationssystem och förbättrade beslutsstöd i patientjournalsystemen för laboratorieresultat. Tabellvyn kommer sannolikt att leva kvar, men bör förstärkas och förbättras genom användarvänlig grafisk presentation som komplement.
Det är dags att öka nyttan av laborerandet, för patientens bästa!
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.