Svenska sättet att bli läkare är olönsamt, omständligt och olidligt

Jag kan bara instämma om den kortsynta och bedrövliga inställningen landstingen mfl. har kring legitimationsförfarandet för svensk AT. Skrattretande hur man motiverar att vikariat inte ska tillgodoräknas med att underläkaren inte haft en "fast" handledare eller att genomförandet inte varit i "blockförordnande". Precis som du säger finns ingen anledning att ha mer än de lagstadgade 18-månaderna, det finns ingen anledning att kroniskt underdimensionera (landet skjuter sig själva i foten då vi har specialistbrist, inte underläkarbrist) platserna, annat än ren kortsynthet.

Intervjuerna, herregud om jag instämmer. Finns det något så förargerligt som konceptet att behöva sälja (behövde samla mig en stund för mitt ordval) sig själv för att få avsluta sin 5.5 åriga utbildning? Inte minst alla despoter som söker sig till dessa "studierektor"-platser med inneboende jäv. Varje person som genomfört AT i Sverige kan åtminstone enrira sig om en eller annan nepotistisk rekrytering. Styrelsemedlemmars barn som får AT direkt, familjemedlemmar som smygs in när pengar plötsligt "hittats" för en "extra" plats. Det stora fina sjukhuset jag jobbar på får urolog-ularna AT extremt fort, helt orelaterat till att AT-läkarchefen är urolog, o.s.v. Jag instämmer helt med ett lottsystem, eller något mer meritokratiskt som ett nationellt slutprov termin 11 (varför ska bara tredjelandsläkarna skriva provet?). Åh vilken idioti och tafatthet kära land.

SKL bryr sig inte om vad vår kår tycker, det är bara att söka på brist på AT-platser här på läkartidningen så hittar du artiklar från 70-80-talet. Jag kom upp till 70 artiklar. Kåren är dock inte till stor hjälp heller, underläkares villkor har sen förbundets barndomsdagar kastats på en intresseorganisation helt utan makt eller mandat, "SYLF". SKL sa t.ex. nej till remissen om borttagandet av AT, och när var senast du hörde något om den efter det? Kårens vilja är ett spel för galleriet, vill SKL något så blir det som de önskar. Idag befinner vi oss i en värld där sjukhus inte skäms för att annonsera att de har "6 månaders minimum vik-tid innan AT-tjänst".

Samtidigt bör man inte stoltsera med att man genomför KBU istället för AT som föredöme. Många svenskar som pluggar i Danmark kommer tillbaka för att genomföra AT i Sverige, det finns anledningar för detta, framförallt utbildningskvaliteten. Socialstyrelsen med all dess inkompetens har valt att legitimera svenska läkare som farit till Danmark för KBU redan efter ett år, utan att de uppfyller Socialstyrelsens egna krav för legitimation. En svensk läkare som genomför KBU kan bli legitimerad på 6 månader ortopedi och 6 månader primärvård, eller 6 månader kirurgi 6 månader psykiatri, o.s.v. Två valfria 6-månaders vikariat, utan att ens behöva avlägga ett AT-prov, utan sit-in, utan munta. Direktleg i Sverige utan några krav, tack vare en nordisk överrenskommelse. Det känns extremt patientsäkert att de kommer tillbaka efter ett år legitimerade och redo att utfärda LPT, bara för att ge ett exempel. Den nordiska överenskommelsen som tillåter denna styggelse är påväg att rivas på grund av att TURNUS/KBU förändrats så mycket från våra svenska förslavningsvillkor, så kolla upp vad som kommer gälla det året du planerar på att ansöka om legitimation.

Angående G Lindhs kommentar: kan vara värt att notera att svenska läkare utbildade i Östeuropa, automatiskt får svensk läkarlegitimation efter sex års studier utan att ha satt en fot i svensk sjukvård. Vi behöver onekligen dessa läkare som nog är minst lika kompetenta som de svenskutbildade, men det vittnar om ett svenskt system som är föråldrat!

Regelverket om AT beslutades sent hösten 1968 men trädde ej i kraft förrän 1 juli 1969. Jag blev klar 7 maj 1969 så jag minns datumen väl. Känns märkligt att för att få plats i en obligatorisk del av läkarutbildningen som år 2018 funnits i 50 år så krävs det i praktiken vikariat på minst ca ett år. Det har varit så sedan mitten på 70-talet. Detta vikarierande fördröjer den fortsatta utbildningen till de specialister vi ha brist på och var definitivt icke avsikten med införandet av AT. Vems är ansvaret för att det efter snart 50 år inte fungerar bättre ?

Visst är AT värdefullt och något som man ska behålla. Om man vill, söker man AT i periferin och får den direkt efter studierna. Om man vill vara i Storstaden dröjer det längre. Förhoppningsvis är det rätt man/kvinna som får jobben, det är ingen mänsklig rättighet att få AT-tjänst. De enligt rekryterande personal minst lämpade får stå tillbaka. Som med alla andra jobb. Sen att tjänsterna är för få är en annan sak, och har inte att göra med ATs vara/inte vara. Genomgående anas bitterhet från personer som man kan anta inte fick de tjänster som sökts, och som istället välkomnas i tex Danmark (på lott).

Det händer ibland (men tack och lov inte så ofta) att en person som inte är lämplig att jobba som läkare, ändå läser hela utbildningen. Och att det märks under AT att personen inte klarar arbetet. Det är ju faktiskt inte så att erhållande av AT-tjänst automatiskt utmynnar i legitimation. AT-läkaren måste visa att tillräcklig kompetens och andra färdigheter finns, som krävs för att arbeta självständigt som legitimerad läkare.