Peter Appelros anför att det finns olika syn på om behandlingsutfallet för trombolys är bra eller dåligt. Evidensläget för trombolys vid ischemisk stroke är dock mycket starkt och det råder bred enighet om att fördelarna klart överväger nackdelarna. Socialstyrelsen har bedömt det vetenskapliga underlaget och gett trombolys hög prioritet. Nationella programrådet för stroke ger anvisningar om implementering och har en roll som är annorlunda än Socialstyrelsens.

Vi vet att trombolysgraden varierar i Sverige, med oacceptabelt låga nivåer i en del områden [1]. Därför behöves ett nationellt beslutsstöd baserat på evidens och de bästa erfarenheterna i landet för att förbättra förutsättningarna för jämlik vård.

De utfall som Peter Appelros redovisar är inte rättvisande. Vid gängse uppföljningstider efter trombolys är dödligheten inte signifikant ökad. Trombolys som ges inom 1,5 timme från symtomdebut gör var 5:e patient helt ADL-oberoende (ADL = allmänna dagliga livsfunktioner) jämfört med ingen behandling, i intervallet 1,5–3 timmar var 9:e patient och mellan 3 och 4,5 timmar var 15:e patient. En inte obetydlig andel av patienterna blir dessutom bättre även om de inte blir helt ADL-oberoende [2]. Att kunna gå eller sköta sin toalett själv, även om man behöver hjälp med att bädda sängen eller handla, kan vara nog så värdefullt. Men att ta hänsyn till det i en utvärdering av metoden anser Peter Appelros innebär en »devalvering av utfallsmåttet«.

Patienten ska informeras om att behandlingen inte är riskfri, analogt med andra akutsituationer där ett snabbt beslut om åtgärd eller ej måste tas, och medgivande ska inhämtas.

Trombolysbehandling ska präglas av vetenskap och beprövad erfarenhet och inte av en enskild läkares bedömning av kunskapsläget. Följ Socialstyrelsens riktlinjer och Nationella programrådets beslutsstöd. Det ger patienter lika möjligheter till god vård.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.