Varför är habiliteringen inte lika utbyggd för vuxna som för barn?
Historiskt var det färre personer med omfattande funktionsnedsättning som uppnådde vuxen ålder, varför habilitering sågs som en verksamhet för barn. För personer med mer omfattande intellektuell funktionsnedsättning fanns tidigare särskilda politiska omsorgsnämnder samt stora vårdhem. Inom sjukvården uppfattade man att dessa personers behov i och med detta var omhändertagna. Denna uppfattning levde kvar långt efter att vårdhemmen stängdes och hälso- och sjukvårdsnämnder tog över ansvaret.
Vanligaste frågan du får när du säger vad du arbetar med?
Väldigt få vet vad vuxenhabilitering är, så man får förklara vilka patientgrupper som omfattas och vad tvärprofessionella team kan och gör.
Största utmaningen med att arbeta med vuxenhabilitering?
Att öka kunskapen om målgruppen och dess behov inom övrig sjukvård. Att tydliggöra målgruppens rätt till likvärdig vård och vad det innebär av anpassning.
När är det som roligast?
När personer med komplex problematik tack vare teamets kompetens och insatser uppnår ökad autonomi och livskvalitet.
Hur valde du din specialitet?
Min ingång till rehabiliteringsmedicin var intresse för långvarig smärta. Jag skiftade sedan över till neurorehab. Delvis på grund av tillfälligheter kom jag att arbeta inom klinikens vuxenhabiliteringsteam, blev intresserad och fick möjlighet att vara med och utveckla både verksamheten och dess samverkan med andra kliniska aktörer samt med beslutsfattare och tjänstemän.
