I BMJ presenteras en populationsbaserad kohortstudie där en kombinationsbehandling med GLP-1-receptoragonister och SGLT2-hämmare för patienter med typ 2-diabetes har utvärderats.

Studien inkluderade patienter som påbörjade ny behandling mellan januari 2013 och december 2020, med uppföljning fram till slutet av mars 2021. Två kohorter definierades: den första inkluderade 6 696 patienter som inledde behandling med GLP-1-receptoragonister och sedan lade till SGLT-2-hämmare, och den andra inkluderade 8 942 patienter som påbörjade behandling med SGLT2-hämmare och sedan lade till GLP-1-receptoragonister.

Huvudsyftet var att utvärdera om en kombination av de två läkemedelsgrupperna kunde minska risken för allvarliga kardiovaskulära händelser och njurkomplikationer. De kardiovaskulära händelserna inkluderade hjärtinfarkt, ischemisk stroke och kardiovaskulär mortalitet. Njurkomplikationerna omfattade akut njurskada, kronisk njursjukdom, hypertensiv kronisk njursjukdom, ospecificerad njursvikt samt njurkomplikationer vid diabetes.

Resultaten visade att den kombinerade behandlingen, jämfört med endast GLP-1-behandling, var associerad med en 30 procent lägre risk för allvarliga kardiovaskulära händelser (relativ risk [RR] 0,70; 95 procents konfidensintervall [95KI] 0,49–0,99) samt 57 procent lägre risk för allvarliga njurkomplikationer (RR 0,43; 95KI 0,23–0,80). Kombinationsbehandlingen visade också goda resultat jämfört med SGLT2-hämmare. I denna jämförelse observerades att kombinationen var associerad med en 29 procent lägre risk för allvarliga kardiovaskulära händelser (RR 0,71; 95KI 0,52–0,98). Forskarna noterade också en minskad risk för allvarliga njurkomplikationer, dock med brett konfidensintervall (RR 0,67; 95KI 0,32–1,41).

Sammantaget indikerar resultaten att kombinationen av GLP-1-agonister och SGLT2-hämmare är associerad med en lägre risk för allvarliga kardiovaskulära händelser och allvarliga njurkomplikationer jämfört med användning av varje läkemedelsgrupp enskilt. Framöver krävs ytterligare forskning, helst i form av randomiserade kontrollerade studier, för att bekräfta dessa resultat.