Egenreferat. Tvärsnittsstudier har visat att opioidbehandling är förenad med låga nivåer av de flesta hormoner, förutom prolaktin som kan uppvisa förhöjda nivåer. Longitudinella studier saknas dock, något McWilliams et al konstaterade redan 2014 [1]. Syftet med denna studie [2] var att longitudinellt följa vissa endokrina prov hos patienter med cancer i huvud–halsområdet som, efter genomgången strålbehandling och när deras strålningsinducerade mukosit började läka, trappade ned opioider enligt klinikens befintliga praxis.

Testosteron och östradiol hos män respektive kvinnor mättes. Hos både män och kvinnor mättes follikelstimulerande hormon, luteiniserande hormon, dehydroepiandrosteronsulfat samt prolaktin. Blodprov samlades in när nedtrappning av opioider påbörjades (T0) samt efter 1 månad (T1), 3 månader (T3), 6 månader (T6) och 12 månader (T12). Opioiddosen konverterades till orala morfinekvivalenter i milligram per dygn och registrerades vid samma tidpunkter.

44 patienter inkluderades, och av dessa följdes 37 (84 procent) till T12. Majoriteten var män (n = 25). 2 kvinnor uppgav att de var premenopausala, varför dessa 2 presenteras som fallrapporter i artikelns supplement.

För män minskade medianvärden av orala morfinekvivalenter med 67 procent mellan T0 och T1, och parallellt med detta ökade medianvärden av testosteron med 47 procent T0–T1 (P < 0,001). Nivåerna av testosteron var därefter stabila till T12. Vid T0 hade 36 procent av män testosteronnivåer under nedre referensgränsen, och alla prov normaliserades vid T1 (P = 0,004). Dehydroepiandrosteronsulfat ökade och nivåerna av prolaktin sjönk efter att nedtrappning påbörjades. Follikelstimulerande hormon uppvisade ett svårtolkat mönster, och luteiniserande hormon visade inga förändringar under studieperioden. Hos män ≤60 års ålder fann vi en måttlig korrelation (Spearmans rho = –0,577) mellan minskning av orala morfinekvivalenter och ökning av testosteron mellan T0 och T1 (P = 0,039).

För postmenopausala kvinnor (n = 10) sågs signifikanta förändringar i follikelstimulerande hormon och luteiniserande hormon, som ökade under studieperioden. Icke-signifikanta trender mot högre och lägre nivåer av dehydroepiandrosteronsulfat respektive prolaktin noterades. Östradiol var som förväntat ej mätbart.

Opioidinducerade endokrina förändringar reverserades i samband med nedtrappning. Det finns behov av fler longitudinella studier med större studiepopulation och andra patientgrupper, inte minst patienter med långvarig icke-cancerrelaterad smärta.