Slutreplik. Den pågående screeningen med mammografi måste granskas, då det är uppenbart att många kvinnor tar skada av den, skriver Göran Sjönell i denna slutreplik till Per Hall, Roxanna Hellgren och Magnus Bäcklund.

I sin replik på min debattartikel i LT om mammografi som screeningmetod skriver Per Hall, Roxanna Hellgren och Magnus Bäcklund att screeningen bör förbättras, »inte läggas ner” [1, 2]. Här föreligger risk för missuppfattning eftersom det är just mammografi som screeningmetod jag har ifrågasatt och inte bröstcancerscreening i sig.

Motsvarande diskussion om screeningmetod – PSA för prostatacancer – har kommenterats avseende överdiagnostik av en av de huvudansvariga i Sverige, professor Ola Bratt, Göteborg, i en artikel i Dagens Nyheter [3]. Reportern skriver: »Han skräder inte orden om hur det fungerat, säger att vi inom några år med skam kommer att blicka tillbaka på de senaste årens modell för prostatacancerdiagnostik och den överbehandling som följt i dess kölvatten.« »De flesta av dessa män som opererades i onödan hade aldrig märkt av sin prostatacancer innan de dog av någonting annat«, konstaterar Ola Bratt i artikeln.

Jag och många med mig väntar fortfarande på motsvarande uttalande från de ansvariga för mammografiscreening.

Per Hall, Roxanna Hellgren och Magnus Bäcklund skriver om pågående forskningsprojekt i Stockholm, som givetvis är av stort intresse. Dessa initiativ måste tolkas som ett indirekt erkännande av att screening med mammografi inte fungerar som den är avsedd att göra och att framför allt överdiagnostiken är ett stort problem. Flera stora problem kvarstår dock även med den nya metod som författarna beskriver i sitt inlägg, bland annat följande:

  • Vad innebär tidig diagnos vid bröstcancer? Diagnos med mammografi sker ju när bröstcancern vuxit i åtskilliga år. Är det tidigt i sjukdomsförloppet? Eller har många bröstcancertumörer redan spritt sig med metastaser under den första halvan av tumörens livslängd?
  • Är upptäckt av en liten bröstcancertumör liktydigt med bättre prognos än upptäckt av en större tumör?
  • Enligt en färsk studie bör sjukdomar som eftersöks med screening ha ett identifierbart förstadium, till exempel en kolonpolyp vid koloncancerscreening [4]. Att upptäcka en bröstcancertumör efter halva dess livslängd kan väl knappast betecknas som ett förstadium?

Den pågående bröstcancerscreeningen med mammografi måste granskas, då det är uppenbart att många kvinnor tar skada av den. Hälso- och sjukvårdsministern borde göra som sin franska kollega och tillsätta en oberoende vetenskaplig grupp för att utvärdera det svenska screeningprogrammet. Den franska utvärderingen gjordes av en bred vetenskaplig grupp i vilken ingen av de ingående ledamöterna hade några som helst bindningar till akademiska eller ekonomiska intressen i mammografiscreening. Den lämnade sin rapport 2016 och rekommenderade att screening med mammografi skulle avslutas i Frankrike.

Den franska rapporten kommenterades i JAMA i februari 2018. Där påpekades att en liknade oberoende utvärdering gjord i Schweiz 2014 rekommenderade avveckling av mammografiprogrammet, medan utvärderingar i USA och av ARC (International Agency for Research in Cancer) inte rekommenderar att avsluta mammografiscreening [5].

Enligt författarna av JAMA-artikeln kan skillnaden avseende slutsatserna i de olika rekommendationerna bero på att de förstnämnda utvärderingsgrupperna bestod av oberoende delegater, vilket inte var fallet i de två senare. Något att fundera på vid tillsättning av en svensk grupp.

Läs mer:

Hur ser ansvariga på nya data om överdiagnostik vid mammografi? (Debattinlägg)

Bröstcancerscreeningen bör förbättras – inte läggas ner (Replik)