Denna webbplats vänder sig till läkare

»Vissa verkar vara gjorda för att jobba natt, men inte jag«

»Vissa verkar vara gjorda för att jobba natt, men inte jag«

»Jag vill tro att jag fortfarande är en empatisk barnläkare, men jag springer också förbi ganska fort ibland. En överlevnadsstrategi i vårdapparaten för att spara tid, kraft och ångest till det mer utmanande. Jag måste bara se till att inte bli så snabb att jag missar det jag passerar«, skriver Mikaela Winderud i sin krönika.

»Det är en påminnelse om hur värdefullt livet är …«

»Det är en påminnelse om hur värdefullt livet är …«

»Varje dag på barnonkologen är fylld av både sorg och glädje, men mest av allt av mening. Det är en påminnelse om hur värdefullt livet är och hur mycket vi kan göra för att bevara det, även när oddsen är dystra.«, skriver Hanna Chahin i sin krönika. (5 kommentarer)

»… ordet kaoskonsult beskriver mitt yrke väldigt bra«

»… ordet kaoskonsult beskriver mitt yrke väldigt bra«

»… den som vill veta hur verkligheten ser ut på riktigt ska tillbringa en tid bakom skrivbordet på en distriktsläkarmottagning. För där presenterar sig en osminkad sanning om hur samhället ser ut«, skriver Helena Charchafche i sin krönika. (3 kommentarer)

»… hon kallar oss alla för ’kära du’«

»… hon kallar oss alla för ’kära du’.«

»När jag har svamlat runt en lång stund så sätter sig patienten käpprakt upp och avbryter mig. ’Kära du! Det här vill jag inte alls. Min plan för den här sommaren är att jag ska sitta på min balkong. Och röka av bara helvete!’«. Nina Cavalli-Björkman skriver i sin krönika om en patient som har andra planer än läkaren. (1 kommentar)

»… allmänmedicinen är sjukvårdens grundpelare«

»… allmänmedicinen är sjukvårdens grundpelare«

»Let’s face it. Som allmänmedicinare kommer jag alltid av vissa att betraktas som en 'underdog' och av andra som den riktiga doktorn. Det spelar egentligen ingen roll vilket. Jag är nog båda. Beroende på dagsformen«, skriver Sara Sadek i sin krönika. (12 kommentarer)

»Men ärligt talat är jag inte så intresserad av att diskutera livsmedelsaffärer«

»Men ärligt talat är jag inte så intresserad av att diskutera livsmedelsaffärer.«

Martin Kåberg är på studiebesök på Köpenhamns heroinklinik tillsammans med kollegor när en patient närmar sig med en oväntad fråga. (2 kommentarer)

»Läkare som ligger ned i soffor är en brandrisk«

»Läkare som ligger ned i soffor är en brandrisk«

»Vi är hemskt glada i vår mellanchef som beordrar kastandet av våra soffor. Tänk vad hen nu skyddat oss från. Tänk om vi sträckte ut oss och tog vår lagstadgade rättighet att ta paus fem minuter varje timme i liggande ställning, det är ju verkligen något som arbetsgivaren bör stävja«, skriver Jenny Persson i sin krönika. (7 kommentarer)

En ST-tid med både fågel och fisk – och mycket mittemellan

»Hur fisken smakade? Utsökt, tackar som frågar.«

»Som ST-läkare i allmänmedicin har man så många sidotjänstgöringar att man likt en kameleont anpassar sig efter omgivningen. Man är van vid att ofta byta arbetsplats, man anammar lokala rutiner.« Elsa Lanke har skrivit en odyssé över sin ST-tid.

»Det kunde lika gärna ha hänt oss«

»Det kunde lika gärna ha hänt oss«

»Hon berättar om sitt liv på den ukrainska landsbygden; sitt lilla hus, sin lugna pension och sina blommor i trädgården som hon skötte om«, skriver Oliver Skoglund i sin krönika om mötet med en patient.

»Nyexaminerade läkare är som brickorna i ett spel«

»Nyexaminerade läkare är som brickorna i ett spel«

»Den första gången jag insåg hur bisarr rekryteringsprocessen kan vara var när en kurskamrat inte vågade berätta var hon fått AT-intervjuer, eftersom risken för konkurrens väger tyngre än den grundläggande hövligheten att hålla god stämning vid lunchbordet«, skriver Dan Silberstein Kantor i sin krönika. (6 kommentarer)

»Två rejäla gälar hade nog varit en bättre lösning«

»Två rejäla gälar i armhålorna hade nog varit en bättre lösning.«

»Övertrött som han är beslutar han sig för att se om ett mynt ryms i munnen – och det gör det. I alla fall en stund.« En lugn sommarkväll övergår till något helt annat för Jakob Ratz Endler. (1 kommentar)

»För den som saknar tur kan tre månader betyda mycket«

»För den som saknar tur kan tre månader betyda mycket.«

»Studien tittar på alla nya FDA-godkända onkologiska läkemedel under 18 år och ser att de endast förlänger överlevnad med en mediantid på tre månader. Jag blir först förvånad, sedan besviken och slutligen arg.« Läs mer i Jonathan Ilickis krönika.

»… jag skämdes över att patienten hade drabbats så hårt av fel i vården …«

»… jag skämdes över att patienten hade drabbats så hårt av fel i vården«

Den patient Barbara Geppert skulle träffa på morgonen har plötsligt avlidit, men inte av cancern utan av stroke. Patienten hade dessutom drabbats hårt av att misstag begåtts i vården, och att hon därtill hade sjukhusskräck. (3 kommentarer)

»Man kan alltid bli förvånad över hur lite man faktiskt vet om sina arbetskamrater«

»Man kan bli förvånad över hur lite man faktiskt vet om sina kollegor«

»När man jobbar på ett sjukhus möter man allt det svåra tillsammans med andra. Det svetsar ihop och ger en gemenskap, men kanske en gemenskap som är lättare att hantera med masken på«, skriver Evelina Rosenqvist i sin krönika.

»Varför markerade jag ett avstånd när han frågade om jag höll på Djurgården?«

»Håller du på Djurgården?«

»Varför förmådde jag så lite? Och, varför hade jag markerat ett sådant avstånd när han frågade om jag höll på Djurgården? Vad var min professionella distans värd?« Lars Sjöstrand genomskådar sig själv vid tillbakablicken på en patient. (2 kommentarer)

»Fan, vad jag inte vill det ska vara cancer«

»Fan, vad jag inte vill att det ska vara cancer«

»Svordomen flyger ur mig i samma stund som jag stängt dörren till mottagningsrummet på gynakuten. Där inne väntar min patient – en 42-åring kvinna med nyupptäckt hudcancer – på nästa dåliga besked. Inom mig ryms vad som känns som tusentals känslor men ut kommer bara ett ord: ’Fan’.« Läs Sarah Daag Jacobsens krönika. (3 kommentarer)

»Att kunna se och känna är våra viktigaste verktyg«

»Att kunna se och känna är våra viktigaste verktyg«

»Han såg hela patienten, och med en fantastisk klinisk förmåga kunde han se vad som skulle utredas och behandlas. Samtidigt såg han mig.« Linda Ängeby minns två handledare som har betytt mycket för henne. (2 kommentarer)

»Efter åtta år i Sverige måste han bort. Vad kan jag göra för honom?«

»Efter åtta år i Sverige måste han bort. Vad kan jag göra för honom?«

»Jag påminns om min bakgrund, om vilket fantastiskt land Sverige är och om vilken tur jag haft varje gång jag möter patienter som saknar permanent uppehållstillstånd. Ofta ses vi i samband med att de fått veta att de måste lämna landet«, skriver Behroz Dehdari i sin krönika. (4 kommentarer)

»… det är lätt hänt att sätta sig på ett annat tåg än det vi tänkt från början.«

»… det är lätt hänt att sätta sig på ett annat tåg än det vi tänkt från början.«

»Hon har ingen aning om vart hon var på väg. Hon minns inget av det som har hänt och kan inte förklara varför hon satte sig på det okända tåget.« Håkan Starkenberg börjar fundera över sina egna livsval efter mötet med en patient sent på natten. (3 kommentarer)

»Jag hoppas att det finns något magiskt akutrum kvar«

»Jag hoppas att det finns något magiskt akutrum kvar«

»Fysiska rum kan inte förändras snabbt. Efter 10 år har kanske en tapet gulnat och tröskeln slitits. Men det finns ett undantag. Jag vill berätta om ett speciellt rum – ett magiskt akutrum – som jag själv såg förvandlas gång på gång under blott några år.« Så inleder Jonathan Ilicki sin krönika. (1 kommentar)

1 2 3 20