»Att gråta inför mina patienter när jag vill vara stark och professionell känns som ett svårt nederlag.«

Ska man ifrågasätta sin förmåga att verka som läkare om man i sitt förhållningssätt till det otänkbara uttrycker sin empati genom en känsloyttring som vanligtvis uppfattas som svaghet och brist på kontroll? Tina Vilhelmsson berättar om en typisk situation då läkare kan ställa sig just den frågan. (5 kommentarer)
»Sedan minns jag hur de kastar sig mot den röda larmknappen och salen fylls med människor.«

Det är vår, med en mild sol som silar in genom tallarna utanför fönstret, trivsam stämning bland kollegorna i kvinnoklinikens konferensrum. Men i minnet är avståndet inte alls stort till förlossningsrummet där de egna barnens liv, i två fall av tre, kunde räddas bara tack vare samma kollegors iskalla professionalism. Max Hedmark berättar i sin krönika. (10 kommentarer)
»Väl inne på det medicinska universitetet förstår jag nu att det så klart inte är så enkelt …«

Frågor och funderingar hör höstmörkret till. Man undrar om den känsla av frihet och kontroll som man drömde om när man bytte till läkare från ett annat yrkesliv kommer att kunna att infinna sig, eller om allting bara blir som vanligt igen. Jesper Strömbäck Eklund, läkarstuderande vid Karolinska institutet, tänker framtid i sin krönika. (2 kommentarer)
»Under AT har vi fått förmånen att arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser.«

Bra ändå med AT, tänker Mia Lind och skriver om förmånen att ha fått arbeta inom olika områden och öva på olika kompetenser på vägen till legitimation, kvittot på att man är »en hel läkare«. Men nu ska allmäntjänstgöringen fasas ut och bastjänstgöringen fasas in. (1 kommentar)
»Vid återkomsten från semestern finns där ingen skrivare på mottagningsrummet.«

Centrala besparingsåtgärder ökar inte produktiviteten men hjälper kanske personalen att bli av med ett par kilo. Jenny Persson berättar om »pullprint«, »sithskort« och stärkande motionspromenader mellan mottagningsrum och postrum där den gemensamma skrivaren står. (12 kommentarer)
»Omedvetet döljer jag min oförmåga genom att förklara att symtom kan vara psykiskt orsakade.«

På en mottagning, långt tillbaka i tiden, visade det sig att djävulen i örat på den exalterade skogsarbetaren var mycket mer än ett hjärnspöke – fast ändå mycket liten. Olle Hellström berättar i sin krönika. (2 kommentarer)
»Otydliga besked skapar oroliga patienter som söker sig till både primär- och sekundärvård, ofta genom akutmottagningar.«

Som läkare utbildas man att kartlägga symtom och utreda orsak. Utredningen fortsätter och fortsätter, trots att man alltför ofta träffar patienter med uppenbar icke-somatisk genes till sina besvär. Andreas Skalleberg, ST-läkare i akutsjukvård, berättar i sin krönika hur det kan gå till. (5 kommentarer)
»Jag låtsas aldrig om det inför patienterna, men ibland framkallar arbetet en nästan smärtsam medkänsla.«

Vädret är inte likgiltigt på en geriatikavdelning: hög sommarvärme ger högre dödlighet bland de sköra äldre. Den starka medkänsla man har för patienterna förtar inte vetskapen om att Sverige har ett av världens största koldioxidutsläpp per capita, berättar Fredrika Fabri i sin krönika. (6 kommentarer)
»Min patient … talar om godhet och omtanke, osjälviskhet och saftsoppa som man får ta så mycket man vill av.«
WEBB.jpg)
En »jävlig« dag i jobbet på canceravdelningen, med överbokning och underbemanning i semestertider. Men när en patient med uppenbart svår smärta ler och säger det hon säger, via tolken, tappar man målföret. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (3 kommentarer)
»Att hjälpa någon att överleva går gradvis över i att hjälpa någon att själv klara av sitt liv.«

Inte lätt att sätta sig över sitt kontrollbehov vare sig i rollen som förälder eller i den som läkare. Det lyckas först när man inser vikten av att delegera ansvar till dem som måste anförtros att leva ett eget liv. Ulrika Nettelblad berättar i sin krönika. (1 kommentar)
»Förstå något mer än vad som skulle ha framgått ur en triageringsalgoritm.«

Det är berättelser ur patientens egen mun, inte algoritmer, skattningsskalor och digitala frågeformulär som får doktorn att lyssna och förstå – bli berörd och kanske lägga handen på hjärtat av tacksamhet för förtroendet. Distriktsläkaren Josabeth Hultberg berättar i sin krönika. (11 kommentarer)
»För att berättelsen ska ha något verkligt att säga … kan vi behöva låna tekniker från litteraturen.«

»Min karriär och min utveckling ligger i samtalet jag precis haft på mitt rum«

Patientmötet börjar med småprat om promenader, syjuntan, familjen, katten som nu är 12 år. Det blir en undersökning till slut, sjukintyg, och recept, även om Cosmic strular. Distriktsläkaren Magnus Adern ger en glimt av samtalen som utgör hans karriär och utveckling. (7 kommentarer)
»… ett hån att tala om sekretess när vi faktiskt inte har möjlighet att följa den lagen.«
WEBB.jpg)
Trängsel, ilska, uppgivenhet – inte en chans att hålla patientsekretess. Redan i väntrummet är det uppenbart att saker har förändrats sedan hon själv jobbade på en sådan mottagning. Nina Cavalli-Björkman berättar om ett akutbesök. (5 kommentarer)