Denna webbplats vänder sig till läkare

»Om du skriver vårdintyg så kommer jag inte att tala om var jag har gömt rakbladet.«

»Om du skriver vårdintyg så kommer jag inte att tala om var jag har gömt rakbladet.«

Många kanske tror att psykiatrin behandlar människor som »mår dåligt« eller hos vilka det bara är »nerverna som spökar«. Men vissa tillstånd inom psykiatrin är livsfarliga och kan jämställas med livshotande somatiska sjukdomar, förklarar psykiatern Hans Olsson i sin krönika. (5 kommentarer)

»Själv ser jag stora svarta rubriker … ’Halvblind gammal doktor missar cancer’.«

»Själv ser jag stora svarta rubriker … ’Halvblind gammal doktor missar cancer’.«

Kvinnan som ringer hem till doktorn sent en kväll är skärrad och nära gråten. Ett hudutslag på ryggen – kan det vara cancer? Doktorn slätar över, vänligt, kvinnan börjar gråta – men sedan får det hela en oväntad upplösning. Förklaringen finns att läsa i Olle Hellströms krönika.   (1 kommentar)

»Till underläkarna säger jag, efter lunchintermezzot: Skjut mig om jag blir så där.«

»Till underläkarna säger jag, efter lunchintermezzot: Skjut mig om jag blir så där.«

På sommaren, flera veckor före Almedalsveckan, glider svenska sjukhus över i ett slags undantagsläge. Vårdavdelningar stängs, spelet om att bli av med patienter utan sängplats börjar, olust och cynism är reella hot i arbetsmiljön. Nina Cavalli-Björkman minns ett intermezzo från sommaren 2017 – och har ett uppslag för ett Almedalsseminarium.  (18 kommentarer)

»Men som barnläkare vill jag lyssna till vad tonåringar berättar om sig själva och ta det för sant.«

»Men som barnläkare vill jag lyssna till vad tonåringar berättar om sig själva och ta det för sant.«

Hade en 18-årig yngling vuxit tre cm på knappt två år? Och hur kunde två bröder som inte var tvillingar bli precis lika gamla? Var Migrationsverkets bedömningar helt bort i tok? Barnläkaren Bengt Lagerkvist berättar i sin krönika om en medicinsk kuriositet – eller ett utvisningsärende.

»Det är paradoxen: att drabbas av samhällets oförmåga, och därför söka samhällets hjälp.«

»Det är paradoxen: att drabbas av samhällets oförmåga, och därför söka samhällets hjälp.«

När någon, som en gång flytt sitt hemland för att inte förlora sitt liv, efter fyra år i trygga Sverige i stället vill fly livet självt, känner AT-läkaren Peder af Geijerstam – inringd mitt i natten för att göra sin vårdinsats – en absolut skam. (14 kommentarer)

»Den mest uppenbara stölden är alla resurser som läggs ner på att introducera värdegrunden.«

»Den mest uppenbara stölden är alla resurser som läggs ner på att introducera värdegrunden.«

»Värdegrund« är ett ord som i sjukvårdens universum har blommat ut till ett mångfasetterat begrepp: inspirerande, allestädesnärvarande, energikrävande och -alstrande. Jakob Ratz Endler går till grunden med en tolkning i sin krönika. (24 kommentarer)

»Så mycket onödig oro, så mycket arbetstid till fel sorts tröst.«

»Så mycket onödig oro, så mycket arbetstid till fel sorts tröst.«

»Varför har du skrivit 'vesikulärt bilateralt'? Är det farligt?« Patienter som läser sina journaler fordrar extra tid av sin doktor för att få hjälp med läkarspråkets facktermer – och med den stegrade oro som dessa ofta bidrar till. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (8 kommentarer)

»Men det känns ju redan lite bättre. Nu när doktorn är här.«

»Men det känns ju redan lite bättre. Nu när doktorn är här.«

I samtalet mellan läkare och patient kan en avgrund av oförståelse breda ut sig, när ingen förklaring gör något begripligt. För andra känns det direkt lite bättre »nu när doktorn är här«. Ulrika Nettelblad minns några patientmöten. (3 kommentarer)

»Vi som jobbar inom psykiatrin ser ofta samhällets mörkare sidor.«

»Vi som jobbar inom psykiatrin ser ofta samhällets mörkare sidor.«

I väntan på livet efter detta och återförening med maken, enligt löfte från ideologiska »försäljare« som ringer på dörren gång på gång, kan tiden stanna, dammet samlas i högar på golvet och elen stängas av på grund av förfallna räkningar. Men om psykiatrin rycker in kan slutet ändå bli ganska bra, skriver Hans Olsson i sin krönika. (4 kommentarer)

»Jag hade, om än inte med avsikt, lyckats väcka kirurgbakjouren över en epigastriesveda.«

»Jag hade, om än inte med avsikt, lyckats väcka kirurgbakjouren över en epigastriesveda.«

De flesta läkare drömmer om att rädda prinsessan, förlåt patienten, utan att behöva väcka den drake som sover – förmodar Johanna Ranes i sin krönika. Hon berätter om en natt då draken dock blev väckt av misstag. (1 kommentar)

»Allt som sägs i ett patientsamtal bör, kan och ska inte skrivas i en journal.«

»Allt som sägs i ett patientsamtal bör, kan och ska inte skrivas i en journal.«

Är det sant, intressant och relevant – det som man vill ta med i en patientjournal? Att någon har varit gift ett antal gånger, har barn med flera partners eller att dotterns katt heter »Nils« lämnas gärna därhän av den som vill vara varsam med orden och få patientjournalen att bättre tjäna sitt syfte. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika. (9 kommentarer)

»Nu vet hon: 14,1 månader! Hon är upprymd, verkar glad. Äntligen kan hon planera!«

»Nu vet hon: 14,1 månader! Hon är upprymd, verkar glad. Äntligen kan hon planera!«

Människor är olika ända till slutet, även om diagnosen är samma. Ibland räcker det med en forskningsalgoritm som säger sig kunna uppskatta återstående livslängd för att en cancerpatient ska lämna oron därhän och börja prata om sitt liv och saker som är trevliga att göra. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (5 kommentarer)

»När morgonen gryr inser jag skamset att jag varit den klart mest störande patienten på salen.«

»När morgonen gryr inser jag skamset att jag varit den klart mest störande patienten på salen.«

»Om jag bara tagit bussen i stället«, tänker ST-läkaren Sophia Rössner, på väg hem från sjukhuset, med armen i gips, nyopererad, två dygn försenad till föräldramötet – men med en erfarenhet rikare i och med den spontana rollen som akutpatient. Allt finns dokumenterat i hennes krönika.

»Och sedan, prick kl 12, är det över. Kaoset av pusselbitar har mirakulöst fallit på plats – igen!«

»Och sedan, prick kl 12, är det över. Kaoset av pusselbitar har mirakulöst fallit på plats – igen!«

Först är man ute och cyklar, på väg till sin överläkartjänst på den överbokade ultraljudskliniken. Med ett flertal extra akutpatienter att ta hand om blir kaoset fulländat – men så faller alla bitar mirakulöst på plats, liksom av sig själva, och snart cyklar man samma väg tillbaka. Joanna Ahlkvist berättar i sin krönika. (1 kommentar)

»Det är händerna vi kramar i mörkret som gör att vi sitter kvar.«

»Det är händerna vi kramar i mörkret som gör att vi sitter kvar.«

Livets biosalong kan ibland vara en psykakut med publik sittande i olika ändar av samma bord. Någon i vit rock med namnskylt, någon i huvtröja och med personnummer, trött på filmen och beredd att lämna bion. AT-läkaren Olivia Landén berättar i sin krönika. (3 kommentarer)

»Hur föräldraskapet nästlar sig in i mitt läkarskap.«

»Hur föräldraskapet nästlar sig in i mitt läkarskap.«

Rollen som läkare och rollen som förälder. Hur likartade de kan vara, funderar Ulrika Nettelblad i sin krönika. Läkarrollen nästlar sig in i föräldraskapet – föräldraskapet i läkarskapet. Och man blir väl bara så bra som man orkar.

»Om man ska bry sig om människor måste man bry sig om hela människor.«

»Om man ska bry sig om människor måste man bry sig om hela människor.«

Själva läkarjobbet är allt hon har drömt om, men människan visar sig vara helt annorlunda än hon hade trott. »Det känns som en oändligt tung börda, och jag blir rädd för vad jag ser«, berättar ST-läkaren Evelina Rosenqvist i sin krönika.  (4 kommentarer)

»Jag tror, trots alla skräckhistorier, att personal i sjukvården är trogna sina patienter.«

»Jag tror, trots alla skräckhistorier, att personal i sjukvården är trogna sina patienter.«

Har man väl upplevt vad svensk sjukvård kan ge någon som verkligen behöver den vill man, som Hans Olsson i sin krönika, tacka läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, ambulanspersonal, sekreterare, städarna på avdelningarna och alla andra som drar runt sjukvårsapparaten. (2 kommentarer)

»Det finns osignerade provsvar – är du säker på att du vill skicka hem patienten?«

»Det finns osignerade provsvar – är du säker på att du vill skicka hem patienten?«

Det är mänskligt att begå misstag – och mänskligt att vilja berätta om det i vänners och kollegers sällskap. Och ännu mänskligare kan det bli om man låter maskiner ingripa mot den mänskliga faktorn hos dem som har ansvar för andras liv och hälsa. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika. (3 kommentarer)

»Vi vinner inte ensamma över kraven, lika lite som vi kan vinna över havet.«

»Vi vinner inte ensamma över kraven, lika lite som vi kan vinna över havet.«

Stress beror på organisatoriska brister, inte individuella brister. Det fick man lära sig på Handelshögskolan, enligt Läkartidningens krönikör. På läkarutbildningen fick man lära sig att även om det inte fanns tid till ens det viktigaste så skulle man ändå alltid ta sig den tiden. (2 kommentarer)