»Det är vår bedömning att din artikel inte tillför något av vetenskapligt intresse.«

Mannen med det krävande arbetet ombord på en fiskebåt hade magrat dramatiskt, vägde nu bara 48 kilo. Hans prover visade ingenting, humöret och skämtlynnet var på topp. Biopsi från tarmen ledde slutligen till rätt diagnos men när läkaren försökte berätta om sitt fynd i en vetenskaplig publikation blev det kalla handen. Kristian Svenberg minns en gammal historia. (1 kommentar)
»Förhoppningsvis slutar denna läkare aldrig att eftersträva kunskap, utveckling och erfarenhet.«

Att skilja på sitt jag och sitt läkarjag kan vara besvärligt nog. En prövning är när en patient signalerar att någonting i personkemin inte binder som det borde. AT-läkaren Mia Lind tänker på patientmöten som inte blir bra förrän efter ett tag. (2 kommentarer)
»Jag kommer att tänka på Margareta då jag läser en slarvig och onödigt lång journalanteckning.«

Tydliga rutiner, ordning och reda, korsförhör på morgonronden efter nattjouren, diskussion tänkbar men inte möjlig. Jakob Ratz Endler tänker på Margareta, en överläkare i järnladyklassen, hård och bestämd men med en inneboende värdighet. Och rödpennan ständigt till hands. (3 kommentarer)
»Hon kanske ville men inte vågade säga det som var på väg att slippa fram.«

Se, lyssna och hör – framför allt. Först därefter receptblocket, om det behövs. Så kan doktorn undvika misstaget att uppfatta patientens budskap enbart som symtom, tecken på botbar sjukdom. Olle Hellström, pensionerad allmänläkare, berättar varför man inte alltid måste hitta något som går att förklara. (3 kommentarer)
»… en ’besvärlig patient’, en sådan som ingen vill träffa och som hela tiden ska vara någon annans problem.«

Att älska sitt jobb och de personmöten det medför, innebär inte att man kan ta sig an varenda besvärlig patient som kliver över tröskeln. Men då och då kan man försöka, och uppnå resultat, berättar Mia T Johansson, ST-läkare i allmänmedicin. (15 kommentarer)
»Men ut kom en liten trasa. Som levde några timmar. Jag var så oförberedd.«

Det är fantastiskt att vara den som gör skillnad. Att få en tacksam blick från barnmorskan som sett den annalkande katastrofen undanröjd. Men triumferna kan inte tränga undan kyrkogården i ens bröst, skriver Ylva Strandberg, överläkare gynekologi och obstetrik, i sin krönika. (14 kommentarer)
»Jamen, hur svårt kan det vara? Det är väl klart att Ali behöver sitt insulin.«

Om en person med diabetes har fått avslag på sin asylansökan, och dokumentet som berättigar till subventionerat insulin har slutat gälla, blir det läkarens problem att säkra kontinuiteten i den livsnödvändiga behandlingen. Sophia Rössner berättar om en utmaning i vardagen på diabetesmottagningen. (3 kommentarer)
»Kanske kunde familjen få hjälp av pappans pappa som kunde sälja en ko.«

En månadsgammal bebis, en ung fattig mamma och dito pappa. Ett handikapp som kostar pengar att åtgärda, och en prognos som inte bådar gott. Agneta Runbom, pensionerad geriatriker, berättar i sin krönika varför läkare måste fortsätta att inspirera till god barn- och mödrahälsovård även i avlägsna trakter. (1 kommentar)
»…en idé som radikalt skulle kunna förändra hur vi hälsar på patienterna och varandra inom vården.«

Hatten av för nytänkande. Jacob Andersson, ST-läkare i allmänmedicin, föreslår i sin krönika en innovation med potential att göra alla slags möten inom sjukvården betydligt mer sterila. (11 kommentarer)
»Det finns få enkla medicinska sanningar, och det kanske även gäller hur man organiserar sjukvården.«

En graf som väcker tankar och kanske en smula oro. Antalet administratörer i sjukvården ökar dubbelt så fort som antalet läkare. Är det bra eller dåligt? Kan det vara bra? Läkaren Jonathan Ilicki har grubblat på frågorna i sin krönika. (5 kommentarer)
»I min värld är talet något exakt. Det är hur vi kommunicerar med varandra, och det kan missförstås.«

Talets gåva är inte det enda som gör oss till människor, vårt språk har inte kommit till oss från ingenstans. Talet är grundläggande för vårt sätt att kommunicera, men kan missförstås. Afatiska och dysfatiska patienter skiljer sig åt något enormt men det verkar som att strokeläkarna förstår det här med tal, skriver Evelina Rosenqvist i sin krönika. (1 kommentar)
»Jag frågar hur han har det och han inleder då en monolog …«
WEBB.jpg)
En äldre herre reser i tre och en halv timme för att träffa onkologen, men när de väl sitter mittemot varandra håller han en monolog som har mest med annat än cancern att göra. Doktorns insats blir mindre onkologisk än hippokratisk. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. (6 kommentarer)
»Jag föreställer mig ändå att det är i vardagen som fanatismen botas.«

Hur hanterar man patienter som förolämpar en, och hur ska man förhålla sig om man själv befarar att patienter man kommer att möta ska reagera negativt för att man är den man är? Och varför är man mindre rädd för att dö i Sydafrikas bevisligen livsfarliga trafik än för att sätta livet till när man surfar i världens vithajstätaste vatten? Jakob Ratz Endler har svar. (4 kommentarer)
»Är det sant att alla vet … vad som ligger nedbäddat på våra sjukhus, i omorganisationer, i spruckna vårdgarantier?«

Det är svårt att låta haverier försvinna bara genom att inte låtsas om dem. Ett lik insvept i persenning i ett förslutet rum, och en krackelerande sjukvårdsorganisation skildrad i positiva ordalag, kommer båda så småningom att signalera att någonting inte är som det ska. Johanna Ranes utvecklar i sin krönika. (5 kommentarer)
»Inte bjöd han ut mig på dejt … Nej, det hände något mycket värre.«

Ska man förväntas agera äktenskapsrådgivare också när man bara är en nybakad doktor på akuten glad över att just ha lyckats häva ett njurstensanfall? Man kan bli radiolog för mindre, menar Joanna Ahlkvist, som dock medger att det numera finns konsultationsverktyg för hantering av oförutsedda patientbeteenden. (6 kommentarer)