»Jag får lite lätt panik när jag tänker på alla som ligger hemma och kräks utan att någon kollar kalium regelbundet.«

Det är inte en slump att gravida av många förväntas utstå vad som helst utan symtomlindring för att »det är naturligt att få besvär under en graviditet«. Det gäller till exempel vid tillståndet hyperemesis gravidarum, påpekar ST-läkaren Jenny Körlin i sin krönika. (1 kommentar)
»… detta obeskrivliga, märkvärdiga värv som det innebär att vara läkare.«

Det är med avokador som med människor – det krävs utförliga förberedelser innan man lägger ett snitt, konstaterar Ulrika Nettelblad i sin krönika. Positivt utfall uteblir ibland, om man inte har varit tillräckligt noggrann. Men fascinationen vinner i längden över både ångest och skamkänslor. (4 kommentarer)
»Vården skulle bli betydligt bättre om vi ägnade mer tid, energi och framför allt uppmärksamhet åt förebyggande arbete.«

Hotellgästens våldsamma snarkningar på andra sidan ett flertal papperstunna skiljeväggar höll Jakob Ratz Endler klarvaken en hel natt. Han ägnade sömnlösheten åt tankar om behovet av förebyggande vårdinsatser – inte bara mot sömnapné. (3 kommentarer)
»De bästa läkare jag känner är de som har egen erfarenhet av svårare sjukdomar.«

Olika läkare förhåller sig olika till en eventuell egen sjuklighet. »Själv går jag hela tiden och väntar på det som ju oundvikligen kommer att drabba mig«, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. Och tillägger att de bästa läkare hon känner är de som har egen erfarenhet av svårare sjukdomar. (1 kommentar)
»… dotter är neurolog och patienten är yr och symtomen i övrigt har gått tillbaks«

»De såg min mor som en yr gammal tant och mig som en onödigt orolig kvinnlig anhörig med för mycket kunskaper«, skriver strokeläkaren Jenny Persson i sin krönika. Hon följde med sin strokedrabbade mor i ambulansen till en akutmottagning i akut behov av rehabilitering i genustänkande. (5 kommentarer)
»För jag vet numera att jag tar mer i marklyft än vad slumpmässigt utvald överläkare väger«

Skrotlyftandet var centralt i dåvarande underläkaren Maria Samuelssons utbildning i Umeå för en tid sedan. Träningen bidrog inte bara till förbättrade friskfaktorer och nedtonad hypokondri, utan också till vetskapen att den genomsnittlige överläkaren vägde lätt jämfört med vad man tog i marklyft. (3 kommentarer)
»Det ropas efter mer resurser … men ibland är mindre och färre bättre«

»Less is more«, citerar någon »de eleganta modeskaparna« i Jakob Ratz Endlers krönika. Precis som inom sjukvården, tänker han: Där ropas det alltid på mer personal, fler sängar, större sjukhus och mer resurser – men ibland kan mindre och färre faktiskt vara bättre. (3 kommentarer)
»Jag kan inte, för jag får inte enligt svensk lag … men jag kan hjälpa dig att få sova.«

I debatten om dödshjälp är det anmärkningsvärt att det alltid är läkare som förutsätts stå för eutanasin. Varför? frågar sig Nina Cavalli-Björkman i sin krönika: »Jag förstår inte varför vi som yrkeskår ska behöva göra något som helt omkullkastar vår yrkesetik«. (8 kommentarer)
»… och denna höst av död är över, den har blivit vinter – vi måste ut …«

Nittioåringar som är klara med livet, inte ledsna bara färdiga, väntar på döden som andra väntar på bussen in till stan. Ulrika Nettelblad skriver krönika om en höst då döden »bara finns«. Men så faller första snön, och femåringen vill ut. (5 kommentarer)
»Allmänläkarens önskan om att få blicka ut över böljande renskockar var en kulturkrock för mig«

Som konsult på en byrå arbetade Johanna Ranes, Läkartidningens krönikör, i en värld som på betald arbetstid prioriterade beteenden signalerande »high performance culture«. Vid första vårdcentralsplaceringen, i samband med omskolningen till läkare, mötte hon en doktor som önskade att hon (doktorn) hade blivit renskötare. (1 kommentar)
»Ett rum fullt av kompetent personal och studenter – men ingen säger något.«

Mentorn fortsätter att prata på om vikten av att inte »vara den som skapar dålig stämning«. Men hur ska man då som läkarstudent nå de läkare som aldrig någonsin reflekterar över den dåliga stämning som de själva skapar, frågar sig Cornelia Bacic i sin krönika. (6 kommentarer)
»Att vara pretentiös är också att vara mycket anspråksfull och ställa höga krav«

Att vara pretentiös framkallar vanligen ogillande grimaser hos en omgivning som inte tar hänsyn till att den pretentiöse vanligen är en person som månar om att vara mycket anspråksfull och ställa höga krav. Jakob Ratz Endler förklarar. (2 kommentarer)
»Det svåraste blir att förklara att man inte får bli gravid under cancerbehandling«

Tolken översätter utan att förstå någonting. Sonen förstår men har svårt att förmedla allt. Patienten, mångbarnsmamman från ett annat land, säger plötsligt på svenska: »Min kropp gråter«. Nina Cavalli-Björkman berättar om en cancerbehandling. (1 kommentar)
»… att få uppleva det överraskande – det som för oss närmare livet, och närmare döden, innan allting är förbi.«

Med den vita rocken ordentligt knäppt kan läkaren lära sig att inte rysa av kylan i dödens skugga. Med rocken avhängd blir det plötslig viktigt att ringa gammelfaster, köpa glass och verkligen lukta på syrenerna – eller att bara låta sig hänföras av eldflugor i sommarnatten. Ebba Lindqvist förklarar i sin krönika. (6 kommentarer)