»Utskrivningsklar«

» … jag kommer inte längre att vara inskriven på universitet, jag kommer inte längre att få allt det jag ska lära mig under terminen serverat på ett fat i form av kursmål, och jag kommer inte längre att kunna hävda att jag inte har något medicinskt ansvar.« Läs Sophie Cervins krönika om att vara nyexaminerad läkare. (1 kommentar)
»Du måste läsa de ryska författarna!«

»Hon föll i sommarhuset i norra Värmland. Därefter hade hon stängt huset, gått några kilometer till lokalbussen, tagit tåget från Karlstad och promenerat från centralstationen och hem.« Jacob Fricke berättar om en energisk patient som får honom att se nya saker, men som bara vill ha godkänt för att ta Alvedon så att hon kan få ro att läsa igen. (2 kommentarer)
»Det är det svåra … att jag inte vet hur mycket person som finns där bakom.«

»Efter att jag undersökt dig är det egentligen inget kvar att göra. Kanske tänkte du som jag innan jag läste till läkare, att några få tabletter räcker för att dö. Det var som tur var inte sant, men jag hade fel om annat i stället. Som att saker alltid går att laga när de gått sönder.« Evelina Rosenqvist träffar en patient på akuten som kommit in med polisen. (2 kommentarer)
»På andra sidan läkarrocken«

»För mig som läkare har situationen lett till många frågor med djupa bottnar. Hur ska man kunna vara döende även på jourtid? Finns det tillräckligt med resurser för att klara av att vårda svårt sjuka människor i deras hem – både nu och med en åldrande befolkning?« Linnea Schmitz skriver i sin krönika om hur det är att vara anhörig i sjukvården, och samtidigt läkare, och vilka frågor det väcker i henne. (4 kommentarer)
»Plötsligt hör hon sin döda pappa tala …«

Nina Cavalli-Björkman träffar två patienter som berättar om sina övernaturliga upplevelser. »Som läkare kan man avfärda och argumentera emot. Extrem anemi och omtöckning, hypoxi och hyponatremi. Det är klart att man kan hallucinera då! Magiskt tänkande har ingen plats i beslut om medicinsk behandling. Och så vidare. Men jag säger ingenting av detta, jag säger överlag väldigt litet«, skriver hon. (1 kommentar)
»Verkligheten är inte den jag drömde om«

»Jag har alltid velat bli läkare. Jag har alltid velat hjälpa. Jag är uppvuxen bland vårdpersonal och vet att det ibland förväntas att tänja på sina egna gränser, jobba över och ta av sig själv för att ge till andra. För att det är meningsfullt och i slutändan ger mer än det tar. Verkligheten i dag är inte den som jag drömde om«, skriver Sigrid Nilsson efter att ha jobbat en del på akuten. (3 kommentarer)
»Helvetet var inte endast ett rum på kvinnokliniken …«

Björn Axel Johansson kallas en natt till kvinnokliniken: »En sköterska kom springande med en blek och slapp bebis. Jag lade honom på bordet under värmelamporna, sög rent svalget från grönfärgat fostervatten och började stimulera med varma handdukar …« (1 kommentar)
Det som inte går att förbereda sig på när man är läkarstudent

»Det mesta under studietiden har gått att läsa om och förbereda sig på, men jag har funderat en del på hur mötet med svårt sjuka patienter kommer att bli. Det är något jag tror att jag aldrig kommer kunna bli helt förberedd på«, skriver Filippa Andersson, nybliven läkare. (4 kommentarer)
»Tänk vad bra saker jag säger ibland«

»Vägen till specialistläkare är inte helt rak. Inte alltid helt enkel. Och inte alltid inser man att man faktiskt tar sig framåt. Genom att handleda yngre kollegor och ställas de frågor jag själv ställt tidigare i sin karriär medvetengörs jag om att jag faktiskt tagit mig framåt«, skriver Sofie Näslund i en krönika. (3 kommentarer)
»… nu är det som att misslyckandet sitter kvar i händerna.«

»Det är varmt som satan och svetten rinner i ansiktet, längs ryggen. Jag misslyckas och kommer inte in. Byter nål. Den fastnar och jag begär en annan typ. För varje nytt försök ändrar jag något, en annan vinkel, en annan kroppsposition eller en annan nål.« Jakob Ratz Endler skriver om när det inte går som man har tänkt sig på jobbet. (7 kommentarer)
»... att han har mage att dö utan att fråga mig om lov först ...«

»Det känns så fel att bara gå vidare som om ingenting hade hänt. Han betydde något för mig.« Olivia Landén berättar i sin krönika om en patient hon sörjer, en patient som hon hade en speciell relation till, och hon funderar över om hon ska gå på hans begravning. (8 kommentarer)
»Samma ritualer gång på gång«

»Publiken är svårflirtad och motvillig. Ingen ger ögonkontakt. Detta på grund av allas osäkerhet kring hur dåligt samvete man egentligen bör ha när man tagit emot en bytta råris, romansallad och vinägrett till det facila priset av ens medicinska oberoende och surt ihoptjänade lunchtid.« Läs Gustav Brattströms krönika om ritualerna kring läkemedelsluncher. (5 kommentarer)
»Vad är läkarkårens ansvar i samhället?«

»Läkarkåren tillhör akademin och anses vara en högt stående yrkeskår med nobel etik: göra gott, inte skada. Vi uttrycker oss sällan politiskt och håller oss till vår läkargärning. Ändå är vår samtid åter en tid där neutralitet i sig utgör en politisk akt«, skriver Kaberi Mitra i en krönika. (6 kommentarer)