Denna webbplats vänder sig till läkare

»Trots att han inte lever pratar hon om sig själv i vi-form«

»Trots att han inte lever pratar hon om sig själv i vi-form«

»Plötsligt ser han det. Där på stolen. Hon har lämnat ett litet guldkorn där hon satt. Själsliga Jacob glider fram, plockar upp det och lägger varsamt kornet i påsen med samlingen av livets värdefulla ögonblick.« (6 kommentarer)

»... han hittade ett kryphål. 'Jag har köpt tre flaskor vodka!' ...«

»… till sist så sitter han i sin bostad och ägnar dagarna åt att läsa de senaste domedagsprofetiorna på nätet«

För vissa har pandemin varit jobbigare än för andra. Som för Nina Cavalli-Björkmans patient som lider av både cancer och psykisk sjukdom med paranoida symtom. Men han hittar sina knep, som att hälla vodka i grannens brevinkast. (1 kommentar)

»I dödens väntrum blir läkekonsten levande«

»I dödens väntrum blir läkekonsten levande«

Hematologen Anna Bergendahl Sandstedt tar ett sabbatsår, inser att hon behöver söka yrkets rötter och går till palliationen. »Jag landade i de meningsfulla samtalen, mötena som gör skillnad, och blev fem år äldre, fem år klokare, fem år bättre på att kommunicera, och jag vill tro att jag blev en sjuhelvetes mycket bättre läkare.« (4 kommentarer)

»Kanske är det så för oss läkare att vi aldrig riktigt lämnar vår profession hemma«

»Kanske är det så för oss som arbetar som läkare att vi aldrig riktigt lämnar vår profession hemma«

När Tina Vilhelmsson är på gymmet ser hon i förbigående ett oregelbundet märke på en kollegas skulderblad, och funderar i sin krönika på hur hon genom åren har tränat upp sin intuitiva erfarenhet som läkare.

»Patienten såg sig om med flackande blick«

»Patienten såg sig om med flackande blick, rakt mot mig med misstänksamhet«

»Jag körde en bil med slitna däck med dåligt mönsterdjup på vinterväglag. Minsta rörelse i fel riktning kunde ge en kaskadrörelse i en riktning dit jag inte ville.« Agmall Sarwari får väga sina ord på guldvåg för att lugna en patient som inkommit till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen. (3 kommentarer)

»Jag förstår plötsligt vilka biverkningar man kan orka för att få fötterna smorda«

»Jag förstår plötsligt hur mycket biverkningar en människa kan uthärda för att få sina fötter smorda«

Trots Nina Cavalli-Björkmans tveksamhet vill patienten gärna pröva cytostatika efter canceroperationen. Det går inte så bra, blir infektioner, men patienten lever upp och kommer glädjestrålande till mottagningen – många gånger. (3 kommentarer)

»Dags att dra fram ledarskap i ljuset«

»Dags att dra fram ledarskap i ljuset«

»Hela sjukvården är en arbetsplats där beslut kan handla om liv eller död. En arbetsplats där olika professioner ska samarbeta i en komplex miljö som ständigt förändras. Samtidigt lyser ledarskap med sin frånvaro i många vårdutbildningars scheman«, skriver läkarstudenten Linus Ohlsson i en krönika. (1 kommentar)

»Bara en enda sköterska tog hennes livshistoria på allvar«

»Bara en enda sköterska tog hennes livshistoria på allvar«

Henrik Nyström berättar en historia från det förflutna och resonerar kring lärdomar kring den: »Vi kan lära oss att patienter behöver träffa samma doktor upprepade gånger för att skapa sig en allians som kan bekämpa galenskapen. Att självmordsstatistiken tyvärr pekar åt alldeles fel håll när vårdkontakterna minskat eftersom vi så länge var upptagna med att bekämpa covid-19«. (10 kommentarer)

»Mycket skulle vara annorlunda om läkare sov bland sina patienter ibland«

»Väldigt mycket skulle vara annorlunda på sjukhus om läkare sov bland sina egna patienter ibland.«

»Det mesta jag lärde mig under min fem och ett halvt år långa grundutbildning har jag helt glömt. […] Däremot minns jag mycket väl känslan av att ligga i en sjukhussäng och känna de genomdränkta lakanen som var omöjliga att hålla spända, utan korvade sig som polyesterrep.« Jakob Ratz Endler spenderar två lärorika vårddygn på intensiven under sin utbildning. (3 kommentarer)

»Är sjukvården bra i Sverige?, frågar min vän och tittar på mig med spänd blick«

»’Är sjukvården bra i Sverige?’, frågar min vän och tittar på mig med spänd blick.«

Jonathan Ilicki får frågan om hur sjukvården är i Sverige av en vän och får fundera. »Ingen enskild siffra eller ranking kan fånga hur sjukvården egentligen är. Jag inser att svaret på frågan inte bara finns utspritt i enskilda mätbara aspekter, utan i något annat – något som vi aldrig kommer att kunna mäta.«

»Plötsligt säger han: ’Min fru har kört mig hit i dag. Hon är alkoholist’«

»Plötsligt säger han: ’Min fru har kört mig hit i dag. Hon är alkoholist’«

»Först förklarar jag vem jag är, varför jag tar den ordinarie doktorns plats. Mannen ser avvaktande på mig. ’Jag har gått på kontroller länge men inte sett dig här förut’, säger han.« Nina Cavalli-Björkman jobbar tillfälligt på en mottagning när en kollega är sjuk. En patient blir besviken över att inte få träffa sin ordinarie läkare, men öppnar sig plötsligt efter lite småprat. (2 kommentarer)

»Det är alltså på någon som tagit sitt liv jag ska konstatera dödens inträdande«

»Det är alltså på någon som tagit sitt liv jag ska konstatera dödens inträdande«

»En solig senhöstdag kom sköterskan på den lilla vårdcentralen där jag nyss börjat min AT och sade att polisen ringt. Eftersom ST-läkaren var sjuk och distriktsläkarna fullbokade, behövdes min hjälp att konstatera.« Mattias Perzon skriver i sin krönika om första gången han i yrket konfronterades med fullbordat självmord.

»Jag har arbetat i flera engelsktalande länder tidigare, hur svårt kan det vara?«

»Jag har arbetat i flera engelsktalande länder tidigare, så hur svårt kan det vara? Väldigt, visar det sig.«

Ebba Lindqvist har återhämtat sig från en lång tids sjukdom och åker till Skottland för att jobba. Men vardagen blir mer utmanande än hon hade väntat sig. (5 kommentarer)

»Septisk chock kom att bli sinnebilden för ett misslyckande«

»Septisk chock kom att bli sinnebilden för ett misslyckande«

Tina Vilhelmsson reflekterar i sin krönika över perspektivet på lärande. Hon vill ge bort sina dyrköpta erfarenheter till yngre kollegor, men inser att det inte är så enkelt. (2 kommentarer)

»Septisk chock kom att bli sinnebilden för ett misslyckande«

»Septisk chock kom att bli sinnebilden för ett misslyckande«

Tina Vilhelmsson reflekterar i sin krönika över perspektivet på lärande. Hon vill ge bort sina dyrköpta erfarenheter till yngre kollegor, men inser att det inte är så enkelt.

»Om förlossningar är intimt så är det nog ingenting mot hur det kan vara i livets slut«

»Om man tycker att det  är intimt med förlossningar så är det nog ingenting mot hur det kan kännas i livets slut«

Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika om sin patients sista halvtimme i livet: »En man sitter och viskar kärleksförklaringar, återberättar minnen, känslomässiga upplevelser. Vi måste vara på salen för att hjälpa Martin, och ändå känns det som ett fasansfullt intrång.« (7 kommentarer)

»På frågan om han hade tankar på att ta sitt liv rörde han munnen, men något svar kom inte«

»På frågan om han hade tankar på att ta sitt liv rörde han munnen, men något svar kom inte«

»Jag förstår inte nollvisionen när det gäller självmord. För mig ter den sig som förljugen, eftersom den aldrig går att uppnå.« Lars Sjöstrand skriver i sin krönika om att rädslan för att patienter ska begå självmord ofta legitimerar ett omfattande och kontraproduktivt bruk av tvång i vården. (7 kommentarer)

»I går blev jag invandrare, men i dag är jag din läkare«

»I går blev jag invandrare, men i dag är jag din läkare«

För att döma mig borde du åtminstone veta något mer än dina fördomar mot mig, tycker du inte? Jag vet att vi nog är mer lika varandra än du tror. Så skriver läkaren Hawar Moradi i sin krönika apropå att inte bli bemött som läkare, utan som invandrare. (10 kommentarer)

»Arbete som innebär att sortera ut nålarna ur höstacken«

»Min arbetsbeskrivning har blivit att sortera ut nålarna ur höstacken«

Distriktsläkaren Henrik Nyströms jobb handlar mycket om rutinarbete, att vara »försäljare av lugnande besked«, men samtidigt att hitta den där nålen i höstacken. »Det utmanande i jobbet är inte fulminant patologi utan att hitta sjukdomarna i tidigt skede, eller till och med förebygga krämporna innan de bryter ut«, skriver han. (2 kommentarer)

»Jag är van att ha mottagning i moll, och helt plötsligt var det inte så längre.«

»Jag är van att ha mottagning i moll, och helt plötsligt var det inte så längre. Glädjetårar och tacksamhet.«

Onkologer fördelar sig längs en linje: de med önskan att bota brukar arbeta med lymfom, testikelcancer och papillär tyreoideacancer, medan palliativt fokuserade kollegor tar sig an patientgrupper med sämre prognos, skriver Nina Cavalli-Björkman. Själv befinner hon sig på den palliativa planhalvan. (2 kommentarer)