Det kan vi lära av den som pluggar medicin mitt i livet
Det är en tillgång att få träffa studenter som valt att ändra yrkesbana. Diskussionerna och mötena blir givande. Ingela Fehrman Ekholm har som mentor intervjuat två äldre läkarstudenter om hur de ser på studierna, läkarrollen och vården i stort. (6 kommentarer)
Förvirring vanligt vid svensk handläggning av yrsel
Är Sverige på väg att bli ett yrsel-u-land? Svensk yrselvård skiljer sig numera från vården i våra grannländer. Patienter med yrsel utreds och behandlas inte enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, skriver Christian Geisler och medförfattare. (8 kommentarer)
Finns det en ADHD-epidemi i Sverige?
Ur ett antropologiskt och socialepidemiologiskt perspektiv bör den epidemiologiska forskningen om ADHD inte bara handla om att upptäcka en objektiv eller »naturlig« prevalens utan också om faktorer som påverkar våra föreställningar och klinisk praxis, skriver Chirstoffer Hornborg och Juan Merlo. (18 kommentarer)
En vårdcentral är en vårdcentral – eller?
För knappt två år sedan ställde jag och medförfattare en fråga i LT. Får en vårdverksamhet som inte erbjuder fysiska besök kalla sig vårdcentral? Frågan kvarstår, skriver Mikael Hoffman, som inte finner svar i Läkarförbundets reviderade regler för marknadsföring. (8 kommentarer)
En »hjärtstartare« är ingen hjärtstartare
»Köp en hjärtstartare och rädda liv«. Uppmaningen i reklamen kan leda tanken till att hjärtstartare kan ha avgörande betydelse vid ett hjärtstillestånd. Att utbilda fler medborgare i hjärt–lungräddning torde dock vara betydligt mer kostnadseffektivt, skriver Bengt Fagrell och John Wahren. (3 kommentarer)
Spridning av hjärtstartare förmodligen kostnadseffektivt
Vi instämmer i att alltför få hjärtstartare kommer till användning, men när en »publik« hjärtstartare används är effekten inte minimal utan tvärtom betydande, skriver Andreas Claesson och medförfattare i denna replik på ett debattinlägg i LT av Bengt Fagrell och John Wahren. (1 kommentar)
Nya riktlinjer för hypertoni – en pedagogisk utmaning
Vi är bekymrade över att de nya europeiska hypertoniriktlinjerna är alltför komplext utformade för att på ett effektivt sätt tas upp i primärvården, där de flesta hypertonipatienter sköts i dag, skriver Mattias Brunström och Bo Carlberg. (1 kommentar)