»Det finns ett samband mellan nätmobbning och självskadebeteende«

Maria Fridh, ST-läkare i socialmedicin, har kartlagt mobbning, våld och psykisk ohälsa bland ungdomar i Region Skåne.

Varför ville du disputera på just detta ämne?

– När jag arbetade på Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen (BUP) i Malmö, slogs jag av hur många barn och unga som var utsatta för mobbning och hur vanligt det är med självskadebeteende bland tonårsflickor. Psykisk ohälsa bland unga har ökat på ett oroväckande sätt sedan slutet av 1980-talet, och tidigare forskning har visat att både psykisk ohälsa och mobbning kan få stora konsekvenser längre fram i livet. 

Vilka slutsatser kommer du fram till?

– Jag visar att elever med funktionsnedsättning har mer ohälsa och oftare är utsatta för mobbning och nättrakasserier än klasskamrater utan funktionsnedsättning. När man jämför grupper av elever med olika sorters funktionsnedsättning är det elever med ADHD/ADD som sticker ut. Det räcker med att utsättas för nättrakasserier vid ett tillfälle för samband med psykisk ohälsa efter justering för olika faktorer. Det finns ett tydligt samband mellan inblandning i nätmobbning och självskade­beteende bland äldre skolele­ver med psykisk ohälsa, vilket kan vara bra för personer inom vård och skola att känna till. En tydlig gradient med ökad risk för självskadebeteende noteras från mobbare, offer, till (som högst) för elever inblandade både som mobbare och offer. Tydliga könsskillnader konstateras i alla studier.

Vad bygger du resultaten på?

– Allt datamaterial kommer från Region Skånes stora folkhälsoenkäter som är tvärsnittsundersökningar. De stora skolenkäter, som genomfördes bland skånska elever i grundskolans årskurs 6 och 9 samt gymnasieskolans årskurs 2 år 2012 och 2016 är så nära totalundersökningar vi kan komma. Jag har använt »Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2012« och »Folkhälsoenkät barn och unga i Skåne 2016« liksom »Folkhälsoenkät Skåne 2008«, som gäller åldersgruppen 18–34 år.

Varför bestämde du dig för att satsa på socialmedicin som specialitet?

– Jag var på väg att bli ögonläkare när jag under föräldraledighet år 2000 insåg att jag hellre ville arbeta med ett bredare perspektiv på hälsa. Socialmedicin är den enda läkarspecialiteten med ett tydligt befolkningsperspektiv. Inom specialiteten studeras till exempel hur hälsan påverkas av sociala nätverk, levnads- och arbetsförhållanden med mera. Jag ringde och pratade med en specialistläkare i socialmedicin, och utifrån det han berättade kändes socialmedicin som klippt och skuren för mig.

Vad siktar du på närmast inom professionen?

– Jag blir färdig specialist i socialmedicin i februari 2020. Jag skulle vilja fortsätta forska på Region Skånes enkätdata i form av kartläggning och uppföljning av den skånska befolkningens hälsa, levnadsvanor och livsvillkor. I min forskning närmast kommer jag att undersöka dödlighet i olika sjukdomar vid psykisk ohälsa i en longitudinell studie. Kan tänka mig en inriktning mot »samhällspsykiatri« eftersom psykisk ohälsa är ett stort folkhälsoproblem, och jag skulle gärna se ett kliniskt inslag i mitt arbete med patientmöten på BUP eller i vuxenpsykiatrin.

Hur har din karriär varit fram till disputation?

– Jag arbetade ett par år fram till 2003 då jag »gick in i väggen« och var helt sjukskriven till 2011. Efter grön rehab på Alnarp började jag arbeta och trappa upp gradvis, från 25 procent januari 2012 till heltid från juni 2014. Jag påbörjade ST-tjänst i socialmedicin vid enheten för folkhälsa och social hållbarhet i mars 2015. Jag randade på BUP i Malmö hela hösten 2017 och ska randa på vuxenpsykiatrin och beroendemedicin i Malmö från hösten 2018. I våras var jag tjänstledig i fyra månader från Region Skåne och arbetade med min avhandling.