Stödet för regeringens förslag om en ny sexårig läkarutbildning är överlag mycket starkt hos remissinsatserna – men det finns även en hel del invändningar. Bland annat kring tidsplanen för införandet, finansieringen, vissa detaljer i målbeskrivningarna samt konsekvenserna som den nya utbildningen tros få för läkarstudenterna, regionerna/landstingen och lärosätena.

I remissvaren från regionerna och landstingen återkommer en oro för de nyexaminerade läkarnas kompetens samt de långa sammanhängande perioderna av VIL, som kommer att bli en viktig del i den nya legitimationsgrundande läkarutbildningen.

Region Kronoberg ifrågasätter exempelvis hur klokt det är att den nya läkarutbildningen ska leda till läkarlegitimation. Deras förslag är i stället att legitimationen ska komma först efter bastjänstgöringen.

Flera tycker att beskrivningen av konsekvenserna för landstingen och regionerna är otillräcklig: »Den säger inte så mycket om vilka ökande krav det ställer på landstingen/regionerna både i form av lägre reell kompetens på de nylegitimerade läkarna jämfört med de som gjort AT och hur stort det ökande behovet blir för verksamhetsintegrerad utbildning av läkarkandidater«, skriver till exempel Region Kronoberg.

Regionen räknar upp några konsekvenser de själva ser: Den kortare bastjänstgöringen gör att det tar längre tid in på specialisttjänstgöringen innan läkaren är självgående, andelen underläkarvikarier efter examen kommer att vara färre och den enskilde nylegitimerade läkaren och huvudmannen kan få en del anpassningsbekymmer, framför allt när det gäller patientsäkerhet och att bedriva självständigt patientarbete.

Region Västernorrland tror att det snabbare flödet till specialist kan vara både av godo och ondo. Landstingen får legitimerade läkare snabbare och läkarstudenterna får kortare köer till BT än till AT, sägs det i remissvaret. Samtidigt undrar regionen: »Är legitimationens värde devalverat i en snabbare process och tar sjukvårdshuvudmännen hänsyn till det?«

Att många ser perioderna av verksamhetsintegretat lärande, VIL, som en utmaning är tydligt. I ett flertal remissvar påpekas det att den nya läkarutbildningen kräver betydligt mer handledningstid och att samverkan mellan arbetsgivarna, lärosäten och berörd myndighet är nödvändig för att få en likvärdig nationell utbildning och en tydlig och likartad struktur för VIL i hela landet.

Läkarförbundet vill ha ett rådgivande organ där universiteten kan möta sjukvårdshuvudmännen och företrädare för professionen för att gemensamt skapa en bra tillämpning av examensmålen och se till att de legitimerade läkarna har tillräcklig klinisk kompetens.

Även Distriktsläkarföreningen, DLF, tror att det kommer att bli en utmaning när många av de kompetenser läkaren tillgodogör sig under AT ska integreras i den kommande grundutbildningen. Det kommer ställa stora krav på VIL, menar DLF som instämmer i att en tydlig struktur behövs.

De pekar också på det ökade behovet av handledare och skriver att det råder brist på handledarutbildade specialister i allmänmedicin på många håll i landet. Därför anser DLF att det behövs en satsning för att kunna rekrytera och utbilda fler.