»Det största problemet med kommunikation är att man tror att den har ägt rum.« (George Bernard Shaw)
Detta är det viktigaste budskapet i hela min föreläsning! sa jag till studenterna i salen samtidigt som citatet prydde tavlan. Framför mig satt ett trettiotal läkarstudenter som jag hade fått förmånen att introducera till ämnet bilddiagno-stik. Jag hade redan tagit dem igenom radiologins historia i korthet, översiktligt beskrivit de vanligaste modaliteterna som används i dag och skulle nu prata om ett av vårdens främsta kommunikationsverktyg, nämligen remissen.
Vikten av en välskriven remiss kan inte nog betonas. De digitala journalerna svämmar ofta över av information, och då är behovet av att koncist förmedla det viktigaste stort. Det gäller i synnerhet för specialiteter vars direkta kontakt med patienten är begränsad, som radiologi. Remissen blir då nämligen motsvarigheten till patientmötet som ska ligga till grund för planeringen och tolkandet av undersökningen. Behovet av tydlig kommunikation finns dock överallt, och om det tillgodoses väl finns anledning att tro att medicinska misstag skulle kunna undvikas och patienters följsamhet öka.
Jag lät orden på tavlan sjunka in. Med emfas fortsatte jag och hävdade att de skulle bli bättre kollegor, läkare och medmänniskor om de kom ihåg citatet och agerade mer efter det i framtiden. En student tog upp sin mobiltelefon med kameran riktad mot tavlan. Jag utgick från att hon tog en bild av citatet för att komma ihåg det och tänkte glatt att budskapet hade nått fram. Men kanske inbillade jag mig bara att kommunikationen hade ägt rum?
