Egenreferat. Förmaksflimmer är den vanligaste rytmrubbningen i hjärtat, med en prevalens kring 2 procent i Sverige. Stroke är den mest fruktade komplikationen, men även risken för demens har uppmärksammats.
Vi identifierade personer med förmaksflimmer i en databas om drygt 1 miljon individer från 75 vårdcentraler. I databasen finns även samsjuklighet, socioekonomiska faktorer och förskrivning av hjärt–kärlläkemedel. Totalt 12 283 individer med förmaksflimmer 2001–2007 följdes fram till 2010. Två studier har publicerats om inverkan av samsjuklighet respektive läkemedelsbehandlingars effekt på utvecklingen av demens. Personer med demens registrerad före flimmerdiagnosen uteslöts från analysen av samsjuklighet. I studien av effekten av läkemedel uteslöts även personer med demens registrerad samma år som första diagnos av förmaksflimmer. Totalt inkluderades drygt 11 000 personer i studien av samsjuklighetens betydelse vid demens och drygt 12 000 personer i studien av hjärt–kärlläkemedels effekt på demensutveckling.
I studierna användes huvudsakligen analys med Cox-regression, med tid från flimmerdiagnos till utfallet demens i någon form. Justering för ålder, socioekonomiska faktorer och relevant samsjuklighet gjordes.
I samsjuklighetsstudien analyserade vi förekomst vid både prevalent och incident demens. Hypertoni var associerad med en lägre risk för prevalent och incident demens hos kvinnor [1]. Vi fann en ökad förekomst av prevalent demens vid hjärtsvikt, cerebrovaskulära sjukdomar (enbart hos kvinnor < 75 år) och depression hos män och kvinnor. Vid diabetes och depression hos män fanns en ökad risk för incident demens. Flera tillstånd var förknippade med lägre risk för incident demens: hjärtsvikt hos män och kvinnor samt hjärtinfarkt och stroke hos kvinnor.
Med stigande antal hypertoniläkemedel minskade risken för demensutveckling [2]. För specifika läkemedel fann vi att tiaziddiuretika i kombination med en ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare var associerat med en minskad risk för demens.
Då detta är observationsstudier måste resultaten tolkas med försiktighet, inte minst vad gäller effekten av läkemedel, där indikationsbias kan vara en viktig faktor, då exempelvis högriskindivider kan förskrivas vissa läkemedel som därigenom förknippas med en felaktigt förhöjd risk. Därtill kan överlevnadsbias påverka resultaten vid utveckling av demens, då personer med allvarliga sjukdomar hinner dö före demensutveckling. Välbehandlad hypertoni tycks dock minska risken för demens vid förmaksflimmer.
