Så har Nationalmuseum äntligen öppnat efter fem års renovering, och dess unika konstsamlingar är åter tillgängliga för allmänheten. Att konstnärer valt att skildra relationen mellan patient och läkare förekommer i konsthistorien, men då oftast i en högreståndsmiljö eller i en akademisk kontext. Mer ovanliga är målningar som tar sig an patient–läkarrelationen i en miljö som var det stora flertalet människors vardag. Ett bra sådant exempel finns dock i Nationalmuseums ägo i Carl Aspelins »Läkarbesöket« från slutet av 1880-talet.
Tavlan föreställer en provinsialläkares besök i ett enkelt bondehem. I förgrunden ses storstugan där en ung kvinna står och tittar med tom blick på läkaren som sitter och tankfullt verkar skriva någon form av ordination. I fonden ses ett litet rum där en ung man, förmodligen maken, ligger nerbäddad, troligen allvarligt sjuk. I storstugan leker ett barn till synes obekymrat om vilken tragedi som verkar hota familjen.
Skildringen återger sannolikt ganska realistiskt hur ett hembesök av en föregångare till dagens primärvårdsläkare kunde te sig i vårt land för bara några generationer sedan. Det var en tid när hembesök av provinsial- eller stadsläkare var den dominerande delen av all läkarvård. Provinsialläkaren, som var i tjänst dygnet runt under årets alla dagar, ansvarade också för att bedriva vad som med dagens terminologi skulle kunna beskrivas som preventivt folkhälsoarbete.
Om man vill se tavlan hänger den i Socialstyrelsens entréhall i Stockholm, där den är deponerad av Nationalmuseum.
Se den gärna, den är väl värd ett besök!
