Egenreferat. Natriumglukoskotransportör 2 (SGLT2)-hämmare är en ny klass av läkemedel för behandling av typ 2-diabetes. Användningen av dessa läkemedel har ökat betydligt under de senaste åren, inte minst då kliniska försök har visat att de kan sänka risken för hjärt–kärlsjukdom. Dock har det även uppstått osäkerhet kring möjliga oönskade effekter av läkemedlen.

I den aktuella studien användes data från flera nationella register i Sverige och Danmark med information om bland annat läkemedelsanvändning och sjukdomar. Syftet var att studera sambandet mellan användning av SGLT2-hämmare (dapagliflozin, empagliflozin och kanagliflozin) och sju potentiella biverkningar som har misstänkts kunna orsakas av läkemedelsklassen. Som aktiv jämförelsegrupp användes en annan läkemedelsklass för behandling av typ 2-diabetes (GLP1-receptoragonister), och analyserna tog hänsyn till ett stort antal faktorer som kan tänkas påverka risken för de studerade utfallen. Totalt inkluderades 34 426 patienter i studien.

Användning av SGLT2-hämmare var associerad med en tvåfaldig ökad risk för amputation i nivå med höft eller lägre (hazardkvot [HR] 2,32, 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,37–3,91) respektive diabetisk ketoacidos (HR 2,14, 95KI 1,01–4,52). Det fanns inget statistiskt signifikant samband mellan användning av SGLT2-hämmare och övriga fem utfall: fraktur, akut njurskada, allvarlig urinvägsinfektion, venös tromboembolism eller akut pankreatit.

Detta var en observationsstudie, och orsakssamband kan inte med säkerhet fastställas. Det råder osäkerhet kring potentiella mekanismer för de observerade sambanden och kring effekter som är specifika för individuella läkemedel; i studien analyserades SGLT2-hämmare som en läkemedelsklass. Potentiella biverkningar bör vägas mot den skyddande effekten mot hjärt–kärlsjukdom och andra positiva effekter som har visats för SGLT2-hämmare.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Tre av de övriga studieförfattarna har i andra sammanhang erhållit stöd från olika läkemedelsföretag.