Vi borde vara överens om att till kommande generationer överlåta en värld med stabilt klimat, friska ekosystem och ett samhälle med bra sjukvård. Klimatavtalet i Paris angav som mål en temperaturhöjning som ska stanna väl under 2 °C sedan förindustriell nivå. Om det översätts till minskade utsläpp av växthusgaser måste allas åtaganden skärpas betydligt. Detta är också viktigt för hälso- och sjukvården: en okontrollerad klimatförändring är ett stort globalt hot mot försörjning och folkhälsa. Hälso- och sjukvården ger också upphov till betydande utsläpp. Den goda nyheten, som ofta förbises, är att åtgärder för att minska klimatpåverkan går hand i hand med effektivisering av sjukvården.
I detta temanummer berättar Roschnik och medarbetare om ett 10-årigt nationellt projekt inom National Health Service i England som syftar till en socialt och miljömässigt hållbar sjukvård och eftersträvar finansiell hållbarhet. Projektet startade med målet att minska sjukvårdens utsläpp av växthusgaser med minst 10 procent från 2007 till 2015. I själva verket minskade utsläppen med 18,6 procent till 2017, samtidigt som olika indikatorer på klinisk aktivitet ökat med mer än 27 procent, och de kumulativa besparingarna under 10 år är 1,8 miljarder brittiska pund. Viktiga framgångsfaktorer är styrning från högsta ledningsnivå, feedback till och från basala verksamhetsnivåer och en utvecklingsenhet för hållbar utveckling som motor.
Vidare informerar Teghammar och medarbetare om hälso- och sjukvårdens utsläpp av växthusgaser i Sverige. Inom Västra Götalandsregionen beror mer än 75 procent av utsläppen på konsumtion av inköpta varor och tjänster, och här finns den största potentialen för att minska utsläppen genom att rationalisera användningen av förbrukningsmaterial.
Ett konkret exempel på hur man kan minska materialförbrukning och frigöra arbetstid för personal har hämtats från Västra Götalandsregionen (Sand Lindskog och Bjuhr Männer). Detta projekt utgick från förbrukningsmaterial vid en standardiserad höftprotesoperation och visar de stora möjligheter som finns.
I Region Skåne genomfördes ett projekt inom två kirurgiska specialiteter då en metod togs fram för att mäta och minska klimatpåverkan. Under den 5-åriga projektperioden minskade utsläppen avsevärt. En effektiv väg är att ta ett helhetsgrepp på vårdkedjan för en enskild diagnosgrupp. Delprojektledaren Wanegård visar hur detta gjordes för patienter med makroskopisk hematuri för utredning och behandling av urinblåsecancer. Genom att minimera patienternas sjukvårdsbesök, antal undersökningar och effektivisera behandlingen uppnåddes positiva effekter på kliniska effektmått, hälsoekonomi och därmed klimateffekter. Slutligen sammanfattar Hammarstrand och Fritzell de utmaningar sjukvården möter vid anpassningen till ett förändrande klimat.
Avsikten med detta temanummer är att lyfta fram hälso- och sjukvårdens viktiga roll i arbetet för ett hållbart klimat och göra det tydligt att ett sådant arbete går hand i hand med att effektivisera sjukvården. Exemplet från England ställer frågan om det inte är dags för ett liknande nationellt projekt i Sverige.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Björn Fagerberg är ledamot i Sjukhusläkarnas Klimat och hälsa-grupp samt styrelseledamot i föreningen Läkare för miljön.
