Inspektionen för vård och omsorg (IVO) riktar allvarlig kritik ur flera aspekter för vården av en patient på en psykiatrisk avdelning.
Ärendet kom till IVO som ett klagomålsärende, och IVO skriver i sitt beslut att myndigheten »finner det anmärkningsvärt att händelsen inte uppmärksammandes och utreddes i verksamheten förrän efter att anmälaren inkommit med klagomålet« och kritiserar vårdgivaren för att inte ha ett ändamålsenligt avvikelsesystem.
Patienten anmälde vårdgivaren för »bristande tillsyn« och skrev i sin anmälan att hen insjuknade i influensa efter att ha vistats på avdelningen i några månader. När hen blev sämre bad hen att få träffa läkare men nekades detta. Två dagar senare fick patienten träffa avdelningsläkaren men inga åtgärder vidtogs. På förmiddagen nästkommande dag hittades patienten medvetslös i sin säng och fördes då i ambulans till akuten, flyttades till intensivvårdsavdelning och återfick medvetandet efter en vecka. Då var patienten »i princip förlamad« och fick sedan vårdas på intensivvårdsavdelningen i sju veckor, två månader på lungavdelning och därefter på rehabiliteringsmedicinsk avdelning. Patienten skriver att en anoxisk hjärnskada har konstaterats och att hen förmodligen kommer att vara beroende av rullstol resten av livet.
IVO beskriver i sitt beslut hur patientens allmäntillstånd gradvis försämrades under veckan eller veckorna innan patienten fördes till akuten. I journalen beskrevs patienten vid flera tillfällen som trött, orkeslös, illamående, allmänpåverkad med besvär från andningen och heshet. En dryg vecka innan patienten blev medvetslös noterades att patienten luktade starkt av ketoner, varit tvungen att lägga sig ner och hade varit skärrad över sitt tillstånd.
Dagen före medvetslösheten var patienten allmänpåverkad med illamående, kräkningar och påverkad andning. Den läkare som tillkallades bedömde att det rörde sig om en avtagande förkylning eller influensa och valde att minimera den kroppsliga undersökningen på grund av smittorisk.
IVO ger patienten rätt och anser att det är »en allvarlig brist att patientens kroppsliga symtom och tillstånd inte togs på allvar och följdes upp i ett tidigare skede«. Detta gjorde att sjukdomsförloppet ledde till att patienten fick en »allvarlig och bestående skada«. IVO anser att vårdgivaren brustit mot hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård samt mot patientsäkerhetslagens (6 kap 1§) krav på att vården ska ges i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
IVO kritiserar även specifikt den ansvarige läkaren för att inte ha utfört sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, då läkaren inte uppmärksammade eller tog ställning till om patienten reagerade med biverkningar på det antiepileptiska läkemedlet Topiramat, vilket enligt IVO borde ha gjorts utifrån patientens sjukdomshistoria och symtom. IVO refererar bland annat till intensivvårdsavdelningen där patientens tillstånd bedömdes ha orsakats av en infektion i kombination med läkemedlet Topiramat.
Vårdgivaren har i sin interna utredning beklagat att patienten drabbats av vårdskadan som av vårdgivaren bedöms som undvikbar. Vårdgivaren har också i ett yttrande påpekat att en avdelning med större personaltäthet än på den aktuella mellanvårdsavdelningen där patienten vårdades hade varit att föredra.
