Sverige fick 471 nya specialister i allmänmedicin förra året. För tio år sedan utfärdades 274 specialistbevis. Men utvecklingen får varken Svenska distriktsläkarföreningens ordförande Marina Tuutma eller Annika Larsson, tillförordnad ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, att hurra.
– Eftersom vi har ett så stort underskott krävs mycket mer för att få upp antalet till den nivå som behövs, säger Marina Tuutma.
– Det är naturligtvis glädjande att man ser en ökande trend. Men det är ett stort hål att fylla som behoven ser ut i dag, säger Annika Larsson.
Bägge påminner om att de senaste årens stora pensionsavgångar sannolikt »äter upp« en stor del av ökningen. Samtidigt har den omvittnat dåliga arbetsmiljön inom primärvården lett till att många distriktsläkare arbetar deltid.
– Det vore också intressant att se hur många som kommer att arbeta kliniskt inom primärvården. Eftersom specialiteten är så bred kan specialister i allmänmedicin arbeta inom många andra områden, säger Marina Tuutma.
Andra faktorer som inverkar är att primärvården fått ett ökat ansvar under perioden. I och med primärvårdsreformen »God och nära vård« förväntas ansvaret öka än mer.
– Ska vi implementera en god och nära vård och göra mycket mer i primärvården – vilket vi verkligen kan göra bra om vi har personal och resurser – kommer behovet av allmänläkare att vara ännu större än i dag, säger Annika Larsson.
Hon tror att siffran 1 500 patienter per specialistläkare, som länge setts som en maxgräns, kan behöva revideras.
– Ska vi göra mer kanske 1 000 patienter per allmänläkare är mer rimligt.
Marina Tuutma håller med:
– Andelen allmänläkare av hela läkarkåren är för låg. Tittar man bara på pensionsavgångar och ekonomi när man planerar blir det fel. Vi kommer aldrig att komma i kapp om man inte även planerar utifrån uppdraget.
Ser man till det totala antalet specialister i allmänmedicin under 65 år ökade det lite mellan 2016 och 2017, men det har annars legat relativt stabilt på drygt 7 000 specialister de senaste fem åren. Det totala antalet 2017, det vill säga även allmänläkare över 65 år, var 11 917. När det gäller specialister som nått pensionsåldern har däremot en tydlig ökning skett de senaste åren. 2013 var det 3 314 stycken i gruppen, 2017 var det 4 768.
Från fackligt håll har man länge påtalat behovet av fler specialister i allmänmedicin.
– Det känns som om vi nästan har bankat oss blodiga för att få fram budskapet. Men det har inte gått fram, säger Marina Tuutma.
Nu tycker hon dock att fler arbetsgivare insett att det är nödvändigt att satsa på utbildning och förbättra arbetsmiljön i primärvården om bemanningsproblemen ska lösas. Hon märker det bland annat i sin hemregion Värmland, där man börjat titta på kompetensförsörjningen mer metodiskt.
– Varje landsting måste årligen se över behovet. Man måste hela tiden hålla handen på pulsen.
Samtidigt ser både hon och Annika Larsson en utmaning i att hålla en tillräckligt god kvalitét på utbildningen om antalet ST-läkare ökar. I dag finns brist på både handledare och möjligheter till sidotjänstgöring. Att samla flera ST-läkare på en vårdcentral ser Annika Larsson som en nyckel. Annars är risken stor att ST-läkare hoppar av.
– Man kan inte se ST-läkare som arbetskraft och plottra ut en på varje hälsocentral där det behövs läkare. Vi räknade ut hur många som försvann från regionen eller specialiteten här i Västerbotten för ett år sedan. Då var svinnet mellan 30 och 40 procent.
