Nybyggaranda för läkarstudenter i Kalmar

Länssjukhuset i Kalmar. På åttonde våningen råder något av en nybyggaranda. Lokalerna är skinande nya. Utsikten över Kalmarsund vidsträckt.

Det är dags för föreläsning och den lilla klassen på 17 läkarstudenter, som just börjat sin sjätte termin, samlas i klassrummet. De är de första läkarstudenterna som flyttar till den småländska kuststaden för att slutföra sista halvan av utbildningen. Ett tajt gäng. Majoriteten har sökt sig till Kalmar
tillsammans. Alla utom en har haft studie-orten som förstahandsalternativ.

Än så länge är det gott om plats i de nyrenoverade lokalerna. Snart blir det trängre. Om tre år ska Länssjukhuset och regionens vårdcentraler husera 120 läkarstudenter.

På en skärm längst fram i klassrummet syns Carl Johan Östgren. Han är professor i allmänmedicin och förbereder en föreläsning om diabetes typ 2 i Linköping. På några mindre bildrutor syns studenterna i Jönköping och Norrköping.

Läkarstudenterna bryter ny mark. De är den första kullen i Linköpings universitets regionaliserade läkarutbildning. De första fem terminerna läser alla i Linköping. Sedan delas studenterna upp på de fyra huvudorterna Kalmar, Norrköping, Linköping eller Jönköping. I samma veva som de började läkarutbildningen för 2,5 år sedan infördes dessutom en ny utbildningsplan. 

– Vi börjar bli trötta på att bli kallade för försökskaniner, säger läkarstudenten Ludvig Ellison.

– Man får höra det varje termin av varje terminsledning. Det kan räcka nu, fyller Tore Schülke i.

Tore Schülke, Ludvig Ellison och kursaren Hanna Gustavsson hade alla sina vårdcentralsplaceringar i Kalmar under termin 2 och 3, och de fick ett gott intryck. De ser fördelar med att komma till ett mindre sjukhus, och hoppas få göra sin allmäntjänstgöring i regionen framöver.

– Man får nog se och göra mer än på ett stort sjukhus där man trängs med AT-läkare och läkarkandidater. Framför allt får vi som är först ut mycket uppmärksamhet och se mycket roligt, säger Ludvig Ellison.

Läkarstudenterna har rönt stort intresse i Kalmar. Ludvig Ellison, Hanna Gustavsson och Tore Schülke har intervjuats av lokaltidningen, tv och radio.

– Jag fick till och med vara med i en direktsändning i radion. Det var lite nervöst, ler Tore Schülke.

Enligt Anna-Karin Alvunger och Pär Wanby, som är lärare och kurskoordinatorer för den pågående vårterminen, har i princip hela Kalmar engagerat sig för att de nya studenterna ska trivas.

– Det finns inte bara en positiv attityd på sjukhuset eller inom regionen, utan även i kommunen. Det kommunala bostadsbolaget har ordnat bostäder och de andra vårdutbildningarna välkomnar läkarstudenterna till sina sociala aktiviteter, säger Anna-Karin Alvunger.

Lokala Linnéuniversitetet är också med i samarbetet. Läkarstudenterna får till exempel använda deras bibliotek. Universitetet hjälper även till med bland annat handledare till det självständiga student-arbetet, rekrytering av lärare och kursverksamhet. 

Bakgrunden till regionaliseringen är regeringsbeslutet från 2012 om att bygga ut läkarutbildningarna. Till skillnad från tidigare, då de nya utbildningsplatserna pytsats ut ganska jämnt mellan lärosätena, gick alla till läkarprogrammen i Göteborg och Linköping.

I Linköping var det redan för trångt. Därför skickades en del studenter till Kalmar, Norrköping och Jönköping för vissa kliniska placeringar. Under veckorna med verksamhetsförlagd utbildning (VFU) bodde de flesta på vandrarhem.

– De fick åka som ett slags medicinska turister mellan olika orter under hälften av sin utbildning, säger Stergios Kechagias, professor i internmedicin i Linköping och sammankallande i gruppen som arbetar med regionaliseringen.

Studenterna var trötta på flängandet. Och när utbildningen växte gick det inte längre att lappa och laga.

– Vi ökade från 88 platser per termin till 108 i ett huj – 40 fler läkarstudenter per år. Då ökade även behovet av VFU-veckor från cirka 5 000 till cirka 7 000. Vi var tvungna att tänka nytt, säger Stergios Kechagias.

2014 tecknades ett avtal mellan Linköpings universitet, Region Jönköping och Region Kalmar. Men att regionalisera läkarutbildningen har varit svårare än Stergios Kechagias trott.

– Det har varit väldigt många nya människor att synka ihop, och mer att tänka på än vi trott från början. Den stora utmaningen är att få samma kvalitet på utbildningen på alla orter. För att klara det krävs kontinuerliga möten och samråd mellan lärarna på de olika orterna.

Ett nytt curriculum togs fram, bland annat för att nyttja VFU-klinikerna bättre. En utmaning var att behålla utbildningens signum: problembaserat lärande med basgrupper och interprofessionellt lärande, som bygger på gemensamma övningar med andra vårdutbildningar.

Ytterligare en utmaning har varit tekniken. Studenterna på de olika orterna ska kunna delta i föreläsningar på likvärdiga villkor, även om de sitter i ett klassrum över 20 mil därifrån. Hittills har den så kallade informations- och kommunikationsteknologin (IKT) fungerat relativt bra. Men just i dag, under föreläsningen om diabetes typ 2, krånglar tekniken i Kalmar.

Läkarstudenten Ludvig Ellison ursäktar sig och stegar i väg för att mejla IT-avdelningen i Linköping. Han är »IKT-ambassadör«. Det innebär att han fått utbildning i tekniken och får viss lön av universitet för att bland annat hjälpa föreläsare till rätta och rapportera in problem.

– Vi kan göra mycket lokalt. Det vi inte kan göra härifrån är att sköta det virtuella mötesrummet. Och det är vi lite missnöjda över i dag när det inte fungerade särskilt bra, säger han.

Annars hyllar han sin nya studieort. Hanna Gustavsson och Tore Schülke stämmer in i berömmet.

– Alla som är ansvariga här är jättepeppade och alla handledare som jag har träffat på har varit jätteglada över att vi är här. Det märks att de verkligen vill ha oss här, säger Hanna Gustavsson.

Även i Sveriges läkarförbund student (SLF student) i Linköpings enkät får Kalmar gott betyg. Studieorten beskrivs som familjär och välkomnande. Studenterna upplever att de ansvariga bryr sig om deras önskemål och att sjukhuset »verkar ge bra förutsättningar för de kliniska terminerna«. Minussidan är kort och består främst av saker som dåliga tågförbindelser.

Både Medicinska föreningen och SLF student tycker att det var nödvändigt att förändra utbildningen, även om det inte skett smärtfritt. De tror att regionaliseringen på sikt kommer att leda till en bättre kvalitet och studiemiljö.

– Vi har varit i kontakt med SLF student Umeå som har erfarenhet av en decentra-lisering. Där verkar det nu fungera bra. Det ger oss hopp om en framtid där alla studenter trivs på alla lokalorter. Vi måste bara passera den första prövotiden, skriver Klara Westman, SLF students utbildningsansvarige i Linköping, i ett mejl.

Inom Medicinska föreningen pågår också en anpassning. Just nu finns styrelseutskott på samtliga orter, och mötena ska börja hållas via länk. I Kalmar sitter Hanna Gustavsson och Tore Schülke i utskottet. De vill dra igång en kårverksamhet i Kalmar.

– Vi kommer att vara många studenter här på sikt. Eftersom vi är först ut är det viktigt att vi får utvärdera hur det fungerar och ser till att alla problemen som uppstår blir lösta snabbt, säger Hanna Gustavsson.

Läkarstudenterna i Kalmar ser mest för-delar med regionaliseringen.

– Jag tror att det är för det bättre jämfört med studenterna som gått i gamla curriculum. De har behövt leva i en ryggsäck i tre år, säger Tore Schülke.

Samtidigt tycker de att det är lite trist att klassen i Linköping splittras.

– Å andra sidan får vi vinka till dem varje vecka, skämtar Hanna Gustavsson.

Även Ingvar Rydén, som är studieortsansvarig i Kalmar, är nöjd med starten. Han berättar stolt att studenterna verkar gilla lokalerna så mycket att de sitter kvar om kvällarna, poppar popcorn, umgås och pluggar.

– Det har varit ett stort intresse för att komma hit. Eftersom vi är minst och ligger längst bort har vi ansträngt oss lite extra. Studenterna har nog märkt att vi är på tårna.

Han har många år som läkare på Länssjukhuset i Kalmar bakom sig, är docent och lämnade en tjänst inom läkemedelsindustrin för att vara med och bygga upp utbildningen.

För Region Kalmar är den stora moroten att få ett större rekryteringsunderlag för framtiden, särskilt med tanke på att allmäntjänstgöringen försvinner på sikt. Men samarbetet ger fler vinster, enligt Ingvar Rydén. Den sydöstra sjukvårds-regionen knyts samman mer. De andra studieorterna får del av ALF-potten (avtal om läkarutbildning och forskning) och knyts närmre Linköpings universitet.

– Jag tror att det är bra att de mindre sjukhusen är med i utbildningen. Man blir mer uppdaterad på hur grundutbildningen fungerar och har närmare kontakt till universitetet. Trösklarna blir lägre och det gynnar samarbete, säger Ingvar Rydén.

Fyra adjungerade lärare har rekryterats än så länge, och ytterligare sex ska anställas – två för varje termin. Tre av de fyra är interna rekryteringar. Den fjärde är en professor i kärlkirurgi från Skåne som tidigare har jobbat med läkarprogrammet vid Lunds universitet.

– En pangrekrytering. Jag tror inte att vi hade lyckats med den om vi inte kunnat erbjuda de här kombinationstjänsterna, säger Ingvar Rydén.

Lärarnas tjänster är uppdelade i tre lika stora delar: utbildning, forskning och kliniskt arbete. Enligt Ingvar Rydén ger det både bättre externa rekryteringsmöjligheter och nya chanser för regionanställda läkare som är intresserade av forskning och utbildning.

– Det finns ett antal doktorandtjänster och postdoktjänster här i Kalmar. Men det har funnits väldigt få möjligheter för seniora forskare.

Regionens forskningschef Jonas Bonne-dahl tror att forskningen kommer få ett ordentligt lyft tack vare avtalet.

– De adjungerade lärarna får något som i praktiken påminner om lektorattjänster. Vi går från noll till 13 sådana tjänster. Det är klart att det kommer att bli en stor skillnad, säger han.

Han tror även att läkarstudenternas närvaro kommer få en mer allmän på-verkan på hälso- och sjukvården i regionen.

– Alla deltar på ett eller annat sätt under studenternas VFU. Står man där med en kandidat tvingas man reflektera över hur och vad man gör och varför. Du tvingas tänka mer akademiskt på ett positivt sätt, säger han.

Men på Länssjukhuset finns det också en oro för utbildningsuppdraget. Ingvar Rydén beskriver det som den största utmaningen.

– Det är ingen hemlighet att det finns underbemannade verksamheter här på sjukhuset. Att då ta hand om fler studenter – och i och med det en extra arbetsmängd – är inte så lätt.

Hans strategi är att hitta nyckelpersoner som är intresserade av utbildning på alla kliniker och avlasta dem så gott det går, exempelvis genom att plocka bort administrativa uppgifter och erbjuda stöd från erfarna handledare i övriga sjukvårdsregionen.

Kurskoordinatorerna för termin sex, Pär Wanby och Anna-Karin Alvunger, kom bägge till regionen som vikarierande under-läkare före AT-läkare, och har tidigare varit ansvariga för studenterna under deras VFU-veckor. Anna-Karin Alvunger är en internmedicinare som har sadlat om till distriktsläkare. Hon är tjänstledig från sin tjänst som verksamhetschef på en hälsocentral i regionen och har alltid vurmat för utbildning. 

– Man vet ju själv hur viktigt det var att ha bra lärare under utbildningen för att bli sedd, känna sig trygg och våga. Det är roligt med studenter och det är viktigt att skapa en bra utbildning.

Pär Wanby beskriver sig som en forskningsintresserad endokrinolog, som arbetat länge som överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

– De unga studenterna är vetgiriga och entusiastiska. Har man varit doktor länge är det roligt att göra något nytt. För mig lockade den nya tjänsten som innehåller 30 procent forskning mycket, säger Pär Wanby.

Hittills har de mest mött entusiasm bland verksamhetschefer och kollegor. Anna-Karin Alvunger har haft lätt att hitta platser åt studenterna inom primär-vården. För att skapa förutsättningar bokas lite färre patienter in för den som handleder. På medicinkliniken väcker utbildningsuppdraget däremot viss oro. Kliniken har bantats från fem till tre avdelningar på några år, och medarbetarna är hårt pressade.

– Min chef är tydlig med att om det ska bli en bra utbildning måste det få kosta tid. Produktionen kommer att falla och det blir säkert längre köer – men det är värt det, säger Pär Wanby.

Han tror att den största utmaningen framöver blir att hålla liv i entusiasmen. För egen del är lärarnas målsättning att Kalmarstudenterna även i fortsättningen aktivt ska söka sig till orten.

– Alla studieorter ska vara bra. Men vi ska vara lite bättre, säger Anna-Karin Alvunger med ett skratt.