Statsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet har nu redovisat en andra delrapport i ett forskningsprojekt som granskar projektet Nya Karolinska Solna. Projektet genomförs på uppdrag av Region Stockholm.
Delrapportens kärna handlar om den särskilda NKS-förvaltning som fanns på plats mellan 2008 och 2012. Ansvariga för NKS-projektet ansåg att det behövdes effektivitet i processen att driva projektet framåt, men att organisera arbetet i en egen förvaltning hade en rad baksidor.
Bland annat stängdes aktörer och politiker som ansågs motsträviga och kritiska ute från arbetet. Centrala aktörer, exempelvis hälso- och sjukvårdsförvaltningen, ansåg sig sakna möjligheter till insyn och påverkan vilket gjorde att missnöjet med NKS-förvaltningen ökade.
Till slut lades den särskilda förvaltningen ner och dess uppdrag spreds på flera olika aktörer.
– Genom den här särorganiseringen skjuter man bort problem för att få handlingskraft. Men det är ju problem som man i något skede måste ta hand om. I stället skjuts allt det där på framtiden och så blir det snarare kraschlandning när alla problem hinner ikapp, säger Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och projektledare för forskningsprojektet.
I rapporten konstateras att beslutet om sjukhusets verksamhetsinnehåll dröjde in i det längsta och hölls okänt för berörda organisationer och professioner. Det fick dessutom konsekvenser för övriga sjukhus i Stockholmsregionen.
– Det dåvarande Karolinska och alla andra sjukhus i Stockholm kunde inte riktigt planera för framtiden, för de visste inte vad som skulle hamna i det här sjukhuset. Alla sjukhus är ju beroende av varandra, och mycket av den turbulens vi ser i dag är ett resultat av att man inte förmådde planera regionalt på grund av att man inte visste vad man skulle göra på det här sjukhuset, säger Göran Sundström.
– Det är ett typexempel på något som skjuts på framtiden, och när man väl måste ta tag i det då är det väldigt sent i processen.
Göran Sundström pekar också på att man kringgick beredningsprocesser och kvalitetssäkringssystem.
– Lärdomarna blir att det i sådana här megaprojekt, som är utsträckta över tid, blir extra viktigt att se till att man har rutiner och bestämmelser som gör att man inte hur som helst kan särorganisera på det här sättet och slå ut system.
– Man kan alltid hävda att politiker måste kunna göra vad de vill. Men vi har också krav på rättssäkerhet, objektivitet, och saklighet. Vi har också krav på ansvarsutkrävande, och i sådana här långa utdragna processer så blir det svårt att ställa ansvariga politiker till svars.
Vad gäller beslutet att upphandla och finansiera sjukhuset med den omdiskuterade modellen OPS (offentlig privat samverkan) konstaterar rapporten att en »beslutsblindhet« präglat processen. Blindheten visar sig bland annat genom att processen att utreda och förhandla fram ett avtal var »synnerligen forcerad«, och att den legitimerades via externa parter som hade egna kommersiella intressen.
Dessa parter redogjorde man aldrig för på ett transparent sätt och de hanterades inte heller sakligt i upphandlingsprocessen.
Ta del av hela delrapporten på Stockholms universitets webbplats.
Läs mer:
