Sjukhusens motton, eller så kallade »mission statements« som de så vackert heter på management-språk, har proklamerat självklarheter, grundläggande axiom i vården i ett par decennier nu. Patienten i centrum, patienten först, för patienten med patienten – exemplen är många.
För tillfället arbetar jag på ett sjukhus som ska sätta patienten först och erbjuda vård i världsklass. Till skillnad från andra sjukhus som avser erbjuda medelmåttig vård? Undrar jag.
Fastän intentionerna säkerligen var goda kan jag inte hjälpa att tänka att resultaten inte riktigt blev dem man hoppats på. Sjukvårdens själva existensberättigande bygger på att ta hand om människor med sjukdom, och så har det varit genom århundraden. Behöver man då verkligen regelbundet nya floskler som ska uppfostra och i bästa fall inspirera medarbetare som redan valt att viga år av studier och yrkesmässiga liv till att hjälpa andra?
Utan personal finns ingen som kan vårda patienterna. Om man verkligen menar allvar med att sätta patienten först får man därför aldrig glömma personalen. Inom professionen vet vi redan att vi finns till för patienterna. Nu återstår bara för våra beslutsfattare och chefer att förstå vikten av personalomsorg för att locka, och framför allt behålla, duktiga medarbetare som kan sätta patienterna främst.
