Medan andelen människor med svår psykisk sjukdom tycks relativt konstant över tid rapporterar allt fler människor i Sverige och övriga västvärlden symtom på lättare psykisk ohälsa såsom stress, depression och ångest.
För någon vecka sedan såg jag SVT-programmet »Ekdal och Ekdal« om psykisk ohälsa. Ett mycket lärorikt program som belyste problemet ur många vinklar utöver det medicinska. Den snabba takten i samhällsutvecklingen är något vi måste förhålla oss till och som kan kräva sin tribut. Det talades om ett samhälle som numera sliter mer på hjärnan än på kroppen och betydelsen av att skapa ett »hjärnergonomiskt samhälle«. Hänsyn måste tas till olika individers förmåga att tåla stress – i skolan, på arbetet eller i sociala medier. Att möta dessa behov kräver intresse och kunskap inte minst hos chefer, lärare och politiker.
I både Storbritannien och Australien har stora nationella satsningar genomförts för att bryta den ökande trenden av psykisk ohälsa. Tillgängligheten till psykoterapi har förbättrats, fler människor har fått behandling och användningen av antidepressiva läkemedel har fördubblats. Men detta har inte hindrat denna utveckling. Om detta skrivs i marsnumret av Lancet Psychiatry (Bastiampillai TJ, et al). Enbart satsningar inom sjukvården tycks alltså inte leda till målet. Vi måste tänka nytt och bredare för att bekämpa denna oroande utveckling.
